Är den kristna tron i sin kärna – berättelsen om Jesu uppståndelse – myt eller historia? David Thurfjell, professor i religionsvetenskap, ställde frågan i DN.

Thurfjell stryker under att kristendomen mycket tidigt betonade ”att det som hände i Jerusalem var sant på riktigt, alltså att Jesus uppstod med kroppen i vår verkliga historia”. Ändå landar han i slutsatsen att kristendomen bäst ska förstås som myt.

Tre argument leder honom dit.

Det första argumentet rör naturvetenskapen: ”Från ett naturvetenskapligt … perspektiv är det förstås så att de mirakulösa händelser som skildras aldrig kan ha ägt rum i fysisk bemärkelse.” Thurfjell likställer felaktigt naturvetenskap med en naturalistisk världsbild. Det är ett filosofiskt – inte ett naturvetenskapligt – ställningstagande

Utifrån naturen kan ingen uppståndelse ske. Men de första kristnas vittnesbörd handlar inte om att naturen vid ett tillfälle betedde sig annorlunda. De visste, precis som vi, att den som en gång är död förblir död. Därför går kvinnorna söndag morgon för att slutföra begravningen.

Deras vittnesbörd handlar inte om naturen utan om Gud. De hävdar konsekvent att ”Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om” (Apg 3:15).

Det andra argumentet rör vittnesmålen: ”På tredje dagen börjar ett rykte att spridas: graven är tom, kroppen är borta, några har sett en gestalt på en strand, andra längs en landsväg i skymningen. Ur dessa erfarenheter växer så den förbryllande idé som blir kärnan i den kristna religionen: att mästaren lever fastän alla såg honom dö på korset …”.

Det är inte en korrekt återgivning. De första kristna berättade om konkreta och empiriska möten med den uppståndne. Antalet vittnen är mycket stort, vittnen är namngivna och identifierade, platser och tidpunkter angivna och händelserna de bevittnade detaljrikt återberättade. De rör vid Jesus, för samtal med honom och äter tillsammans med honom. Det handlar inte om rykten i skymningen, utan om att de fick ”många bevis på att han levde” (Apg 1:3).

Det tredje argumentet rör ”Kristushymnen” i Filipperbrevet 2. Enligt Thurfjell bör den läsas i ljuset av ”den grekiska myt- och tankevärlden”. Men mer naturligt är att se texten i ljuset av Paulus judiska bakgrund och i dess faktiska kontext i Filipperbrevet. Juden Paulus tänker i historiska kategorier och i Filipperbrevet beskriver han uppståndelsen som en kroppslig händelse.

Thurfjells sekulära omtolkning hade de första kristna inte känt igen; den ger ingen anledning att önska glad påsk.