Litet är vackert, var både en boktitel och en programförklaring under sent 1900-tal, som ville ändra fokus från ständig tillväxt på olika plan till vårdande och värdesättande av det viktigaste i tillvaron.

I dag skulle man kunna säga: Litet är tryggt, stort är farligt. Alltför stora strukturer riskerar att falla under sin egen tyngd. Där det finns makt och pengar kommer det också att finnas krafter som vill utnyttja dessa resurser för andra ändamål än de avsedda. En sådan jätteinstitution är EU, som just när den svenska regeringen ska ta över ordförandeklubban i Europeiska rådet drabbats av sin kanske värsta skandal någonsin.

Fyra prioriteringar har gjorts för det svenska ordförandeskapet. Ukrainafrågan är överordnad, därefter kommer grön omställning, ökad ekonomisk konkurrenskraft för europeiska företag samt rättssäkerhetsfrågor. Över tvåtusen sammanträden ska ledas, varav 150 i Sverige. Stora kostnader, enorma arbetsinsatser – vad blir resultatet?

Ironiskt nog inleds arbetet för ökad rättssäkerhet med en EU-skandal i kolossalformat. Parlamentsledamoten och vice ordföranden för parlamentet Eva Kaili, grekisk socialdemokrat, har tillsammans med ytterligare några tunga EU-profiler häktats för att ha tagit emot mutor från Qatar och eventuellt även Marocko.

Medlemmar i EU-parlamentet åtnjuter politisk immunitet och kan inte häktas, förhöras eller åtalas såvida de inte grips på bar gärning, vilket var fallet med Eva Kaili, i vars kontor hittades stora penningsummor i kontanter. Motiveringen bakom immuniteten sägs vara att ge medlemmar ett skydd mot påtryckningar, men det säger sig självt att det samtidigt innebär ett skydd som hindrar insyn i den korruption som sannolikt är långt mer utbredd än vi kan föreställa oss.

Det talas nu om att EU:s grundvalar hotas, och mycket sannolikt kommer skandalen att växa. Strategin tycks vara att lägga skulden på Qatar, genom att kalla skandalen för ”Qatargate”. Men det är ju snarare ett ”EU-gate”.

Eva Kaili anklagas av ledaren för sitt eget parti (Pasok) för att vara en ”trojansk häst” i det grekiska socialdemokratiska partiet, alltså placerad där av mörka krafter. Krav hörs på sanktioner mot Qatar, bland annat från Tyskland, som efter mycket krusande för Qatar nyligen tecknade ett gasavtal som ska ersätta utebliven rysk gas.

Men Qatar har inte bara ekonomiska tillgångar att köpa stöd genom mutor eller på andra sätt – landet har också andra resurser, till exempel makt att sätta villkor. Svaret blev ett hot att riva upp det för Europa så livsviktiga gasavtalet.

På hemmaplan har det nya ordförandelandet Sverige egna rättssäkerhetsproblem att ta hand om, när den högsta polisledningen i landet anklagas för vänskapskorruption och mörkläggning. Också på nationell nivå leder stora organisationer och koncentrerad makt till hot mot demokrati och rättssäkerhet.

Småskalighet har sina fördelar – makten kan kontrolleras på rimligt sätt och medborgarnas insyn kan upprätthållas. Litet är faktiskt vackert.