Vilken är en regerings uppgift? Kort svar: se till att landet fungerar på bästa sätt. Är det så Sverige styrs? Nej, knappast.

Under lång tid, många årtionden, har koncentration och storskalighet varit en politisk ledstjärna. Stort är bättre, och framför allt billigare, har varit det som gällt för samhälleliga satsningar. Små skolor har lagts ner och koncentrerats till större orter, mindre lokala sjukhus har ersatts av jättelika vårdkomplex i större städer, postkontor och polisnärvaro har dragits in. På den privata sidan har den utvecklingen varit likartad: små företag har upphört, affärer har lagts ner. Inte bara ren landsbygd, utan även mindre samhällen och bostadsområden i storstäder har drabbats.

Visst har protester hörts, inte minst när det gäller orimligt långa avstånd till förlossningsavdelningar. Men utvecklingen har ändå kunnat fortgå, och anledningen är klar: att bilen blivit var mans egendom. Att färdas dagligen många mil till skola och arbete har blivit en del av vardagen, liksom det numer är naturligt att färdas i bil för att handla, besöka vårdinrättning, göra andra ärenden. Ja, i princip dagligen är ett hushåll, på landet eller i tätort, beroende av bil.

Allt detta har varit en genomtänkt handlingsplan. Men plötsligt bytte den politiska ledningen strategi: den tidigare inriktningen som man arbetat så hårt för, var nu förkastlig. Dock tog man inte på sig något eget ansvar för omsvängningen. Det var medborgarna som agerat fel, genom att använda det förkastliga transportmedlet bil, som de politiska ledarna länge rekommenderat. Nu skulle medborgarna tvingas till radikalt omtänkande, genom höjda drivmedelspriser och förbud mot vissa fordon.

Hur ser den politiska framtidsagendan ut när det gäller boende, pendling, bilberoende i allmänhet och på landsbygd och i glesbygd i synnerhet? Det är patetiskt att höra politiker hänvisa till cykel och kollektivtrafik efter att man genomfört en gigantisk samhällsomvandling som varit helt otänkbar utan massanvändning av bilen. Ska bilen bort måste politikerna först visa hur samhället ska se ut utan bil, det vill säga hur service, arbeten, sjukvård ska föras ut till människorna.

Kanske är det alltjämt den gamla agendan som gäller. Med ohållbara villkor för stora delar av landets befolkning kan landsbygden tömmas på ytterligare resurser och ännu fler boende, som helt enkelt inte har råd att bo kvar. Åtskilliga kan ha intresse av en sådan utveckling. Politiker som får göra nya centrala satsningar, byggare som får skapa nya stora bostadsområden, kapitalstarka intressen som kan köpa upp den mark som lämnas.

Är det en klok utveckling att lägga stora delar av landet öde och kanske, på grund av höga kostnader för lantbruket, också för fäfot, utan brukade åkrar som ger mat på bordet? Nej, det är en dåraktig politik och ett förakt för medborgarna som kommer att straffa sig.