I år sammanföll nationaldagen och annandag pingst, den tidigare helgdag som fick ge vika när nationaldagen – tidigare Svenska flaggans dag – skulle bli helgdag 2005.

Sett ur ledighetsperspektivet var det ett dåligt byte, eftersom annandagen alltid ligger på en måndag medan nationaldagen även inträffar under lördagar och söndagar. Ur ett kristet perspektiv innebar ändringen att en viktig kyrklig helg, pingsten, förlorade sin ställning som långhelg. Som en påminnelse om det kristna kyrkoåret försvann pingsten i stor utsträckning ur det allmänna medvetandet.

Även om många inte var medvetna om pingstens innehåll och budskap hade ändå denna helg en alldeles speciell innebörd. Det var en helg präglad av glädje och framtidstro, av tacksamhet för den återkommande grönskan och värmen efter en lång vinter, en helg för bröllop, dop och minneshögtider. Några av våra mest älskade psalmer är knutna just till denna helg.

Nationaldagen i all ära, men den har inte kunnat ersätta den känsla och stämning som pingsthelgen förmedlade. Dess ställning har också varit tvetydig. Å ena sidan skulle nationen firas med en röd dag. Å andra sidan har politiker och andra tävlat om att dödförklara nationen och dess speciella identitet.

Numera finns inte mycket kvar av nationen – pingsten, däremot, är evig.