Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.
Hebreerbrevet 10:24

Världen idag

Under onsdagen i Stilla veckan ersattes förr metallkläpparna i kyrkklockorna med trästavar – dymlar – vilket gav en dovare klang, för att illustrera påskens händelser. Men på påskdagen var metallkläpparna tillbaka så Jesu uppståndelse kunde firas med klang. Foto: Pixabay

Påsken utmanar vårt ego och oberoende

Ledare · Publicerad 00:00, 8 apr 2020

Onsdagen i Stilla veckan kallas traditionellt dymmelonsdag. Det kommer av en skandinavisk tradition kring klockringningen. Under onsdagen ersattes metallkläpparna med trästavar, så kallade dymlar, vilket gav kyrkklockorna en dovare klang. Så illustrerades händelserna under den Stilla veckan – Jesu kamp i Getsemane, hans lidande under tortyren och hans död på korset – också med klockklangen.

På påskdagen var metallkläpparna tillbaka, så att Jesu uppståndelse kunde firas med klang och jubel.

För Jesus präglades onsdagen den sista veckan av växande polarisering. En kvinna i Betania smorde hans huvud med dyrbar nardusolja, ett uttryck för kärlek och ett sätt att visa att Jesus är Messias, den smorde.

Samtidigt letade översteprästerna och de skriftlärda efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom, utan att skapa oro bland pilgrimerna i Jerusalem. De hade varit Jesu fiender redan från början av hans verksamhet. Nu fick de sitt tillfälle, genom oväntad hjälp från Judas. Han beslöt att för pengar svika sin mästare och ge dem en möjlighet att i skymundan gripa Jesus.

Det tillfället kom torsdag kväll när Jesus bad i Getsemane.

Jesu verksamhet präglades konstant av polarisering, av att människor var för eller emot honom. Inte för att det fanns något ambivalent hos honom eller i det han gjorde. Tvärtom, han gjorde gott mot människor och återställde livet såsom Gud tänkt det från början. Han förlät synder och gav människor en ny chans. Han läkte sjukdomar och uppväckte döda. Han inbjöd människor att bli barn till Gud och få kalla skaparen av himmel och jord för Fader. Ändå möttes han av vrede hos delar av sina åhörare.

Så är det också i dag.

Jesus möter människans djupaste behov och ger oss det vi behöver mest av allt: försoning och kärlek, nytt liv och hopp inför döden.

Samtidigt utmanar han oss på våra känsligaste punkter och kallar oss till omvändelse och efterföljelse. Han detroniserar vår själviskhet och vårt oberoende och vill bli vår Herre. Han talar tydligt om synd, skuld och dom, eftersom det är faktiska realiteter. Den verklighetsbeskrivningen utgör bakgrunden till hans erbjudande om gränslös nåd och verklig frihet.

Polariseringen som mötte Jesus – och som intensifierades under den sista veckan – har följt den kristna kyrkan genom historien. Ibland har det, tragiskt nog, varit en följd av vår dårskap och inte berott på Jesus och hans budskap. Det ska vi göra allt för att undvika. Men oberoende av oss finns det ändå alltid en udd i budskapet om Jesus.

Frestelsen vi står inför i dag är rädslan för att stöta oss med omgivningen. Vi vill ogärna kännas vid någon polarisering. Vi blir som profeten Jeremias samtid som sade: ”Allt är väl, allt är väl!” – men allt är inte väl (Jer 8:11).

Påskens drama visar att allt inte är väl med oss. I så fall hade Jesus inte behövt dö.

Påskens drama visar också hur människor väljer sida, för och emot Jesus. På ena sidan översteprästerna, Herodes, Pilatus, soldaterna som hånade och plågade Jesus och folkmassan som ropade ”Korsfäst!”.

På andra sidan möter vi, till vår förvåning, inte de goda och rena som helhjärtat stödde Jesus. Nej, där möter vi lärjungarna som flyr i natten för att rädda sitt eget skinn och som förnekar Jesus runt kolelden, men som i misslyckandet erkänner behovet av Jesus och tar emot honom när han kommer och säger: ”Frid åt er alla.”

Gränsen går inte mellan ond och god, utan mellan dem som antingen förnekar eller erkänner sitt behov av Jesus och det som hans död och uppståndelse vunnit åt oss.

Jesus möter människans djupaste behov och ger oss det vi behöver mest av allt: försoning och kärlek, nytt liv och hopp inför döden.

De livlösa lemmarna var yttre tecken på en inre, djupare brustenhet.

Inför söndag Apg 4:5–12 Etthundratjugo längtande människor samlades för att be om helig Ande. Det var en osäker... torsdag 4/6 00:20

Nu är det dags för Guds rike att kontra med full kraft.

Ledarkrönika I slutet av februari, blev jag, min son och en god vän inbjudna av en annan god vän till Göteborg.... torsdag 4/6 00:20