Utbildning av nästa generations präster, pastorer och ledare har stor betydelse för den kristna trons fortsättning i Sverige, det är alla kristna traditioner överens om.

De senaste decennierna har vi därför, vid sidan av de religionsvetenskapliga institutionerna vid våra statliga universitet, sett nya teologiska utbildningar etableras, alltifrån katolska Newmaninstitutet, lutherska Församlingsfakulteten (FFG), karismatiska Skandinavisk teologisk högskola (STH) till Johannelunds teologiska högskola som drivs av EFS, Akademi för teologi och ledarskap (ALT) som drivs av Pingst, EFK och SAM, samt Enskilda högskolan Stockholm (EHS) som drivs av Equmeniakyrkan.

Om målet är akademisk examen har nästa generation präster och pastorer det bättre förspänt än någonsin tidigare. Men innehållsmässigt ser det annorlunda ut.

Petra Carlsson Redell är professor i systematisk teologi vid EHS och aktuell med boken: Gråstensteologi (Argument 2023). Boken driver en radikal teologisk agenda, nära besläktad med den så kallade ”Gud-är-död-teologin” från 1960-talet. Perspektivet är det som namnet anger: Det går inte längre, i ljuset av upplysning och vetenskap, att fortsätta tro på en transcendent Gud, en skapare som existerar oberoende av vår värld.

Gud som ett slags övernaturlig kraft betraktas som en avgud, en distraktion från det sant heliga, nämligen livet här. Därför måste vi proklamera att Gud är död. Resultatet blir att Petra Carlsson Redell finner sig stå nära den ateistiske filosofen Martin Hägglund. Han menar att religiös tro tömmer livet här och nu på mening, medan en sekulär tro framhäver det här livet.

Detta perspektiv delar Petra Carlsson Redell. Vi ska se Gud som identisk med den förändringskraft som finns i själva livet.

I en intervju i Dagen menar Petra Carlsson Redell att hon aldrig ”kan inta en position där hon vet någonting”. Hur är det då med tron att Gud har uppenbarat sig såväl i Bibeln som i Jesus? Svaret är detsamma: Hon kan inte veta.

Gud är död och språket kan inte beskriva det övernaturliga. Det som då återstår är att vi ska öppna oss för det här livet, som det enda viktiga. Jesus kallas – provocerande – för ”människoapan” och berättelsen om honom handlar ”om en Gud som föds som en specifik individ av en viss djurart, en intraaktiv varelse mitt i ett ekosystem”.

I intervjun i Dagen undrar Petra Carlsson Redell, halvt på skämt och halvt på allvar, om tidningens läsare kommer att betrakta henne som heretiker (villolärare). Sett utifrån kyrkans historia är svaret givet. Teologerna vid kyrkomötet i Nicea, eller medeltidens stora tänkare som Gregorius den store, Anselm av Canterbury och Thomas av Aquinas eller de olika sidorna vid reformationen, både evangeliska och romersk-katolska teologer, liksom väckelsens ledare under 1800-talet och pingstledarna under 1900-talet, hade svarat ja på den frågan.

Enskilda högskolan i Stockholm har rötter tillbaka till 1860-talet, då både baptisterna och (det som senare blev) Missionsförbundet började utbilda predikanter. De följdes på 1870-talet av Metodisterna som startade pastorsutbildning. De tre utbildningarna blev sammanslagna under namnet Teologiska högskolan i Stockholm 2008, och bytte tio år senare namn till EHS.

Men varför driver en kyrka en utbildning där framtidens präster och pastorer lär sig Gud-är-död-teologi? Vad har hänt med det strategiska tänkandet kring utbildningens betydelse för formandet av nästa generation ledare?

Det ser ut som om frikyrkan förlorat sitt teologiska självförtroende.