Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.
Hebreerbrevet 10:24

Världen idag

Black lives matter är en motsägelsefull rörelse som i sin iver att vara anti-rasistisk riskerar att bli sin egen motsats, alltså rasistisk, skriver Stefan Gustavsson. Foto: John Minchillo/AP/TT

Orättvisa korrigeras inte genom att skapa en ny

Ledare · Publicerad 00:00, 1 jul 2020

Rörelsen Black lives matter fortsätter att svepa över världen. En rörelse som motarbetar orättvisor och rasism måste välkomnas. Men tyvärr är det inte så enkelt när det gäller Black lives matter, vilket vi redan kommenterat här på ledarsidan (23/6). Det är en motsägelsefull rörelse som i sin iver att vara anti-rasistisk riskerar att bli sin egen motsats, alltså rasistisk.

Här är ett aktuellt exempel: Litteraturforskaren Priyamvada Gopal verkar vid det prestigefyllda universitetet i Cambridge och är aktiv i den antirasistiska kampen. För en vecka sedan skrev hon på Twitter: ”I’ll say it again. White lives don’t matter. As white lives” (ung: Jag säger det igen. Vitas liv är inte betydelsefulla. Som vita liv.)

Detta krassa meddelande till världen följdes sedan upp med en tweet som sade: ”Abolish whiteness” (ung: Avskaffa vithet).

Vi inser alla vad som skulle hända om någon sände samma budskap, men i stället för ordet vit valde en annan hudton vi människor kan ha. Det skulle med rätta fördömas som rasism. Men i stället för kritik försvarade universitet Priyamvada Gopal och befordrade henne.

Debatten om rasism har rullat vidare in i filmens värld och skådespelare har avsagt sig röstroller i tecknade filmer, eftersom den tecknande karaktären har en annan hudfärg än personen som ger den dess röst. Men är det inte just vad skådespeleri handlar om, att gestalta någon annan?

Att identifiera orättvisor, både individuellt och strukturellt, är viktigt. Men vad har vi vunnit om en orättvisa korrigeras genom att vi skapar en ny? Om en hudfärg får upprättelse genom att en annan hudfärg börjar förnedras?

Det finns allvarliga frågetecken kring det som nu sker utifrån Black lives matter.

Ett sådant frågetecken är polariseringen som fokus på hudfärg leder till. Borde vi inte i stället koncentrera oss på det som är viktigare och som visar att vi hör samman som människor? Som Nina Solomin skrev i en läsvärd krönika (SR 22/6): ”Innanför skinnet har vi människor dessutom en hel del gemensamt – som bland annat vårt dna, vår existentiella ensamhet, vår sårbarhet och förmåga till anknytning. Att ta fasta på det som förenar oss är ett mer fruktbart sätt, tror jag, att bekämpa rasism, än att börja färgsortera folk. Vi har ett rättssäkert samhälle med lagar som inte diskriminerar – och det ska vi stolt bygga vidare på.”

Ett annat frågetecken rör synen på ansvar och skuld. Är mitt ansvar individuellt eller är det kollektivt? På vilket sätt har jag som individ ansvar för vad den grupp jag färgmässigt råkar tillhöra har gjort? Och hur långt tillbaka i historien sträcker sig det ansvaret? Det slutar i kaos om vi ska hålla varandra ansvariga för vad våra förfäder har gjort.

Som redan profeten Hesekiel sade: En son ska inte bära sin fars missgärning, och en far ska inte bära sin sons missgärning” (18:20).

Det betyder inte att vi ska ignorera konsekvenserna av tidigare generationers handlingar eller blunda för orättvisor som gradvis byggts in i vår kultur. Men vi gör klokare i att se framåt och tillsammans arbeta för en bättre värld än att i vrede försöka göra historien ogjord eller straffa barn för fädernas missgärningar. Nya orättvisor utgör aldrig en bra grund för en bättre framtid.

Vreden över ondska och orättvisor har en viktig plats, som vi ser hos profeterna i Gamla testamentet och hos Jesus i evangelierna. Men vreden över orättfärdigheten är inte alltid en helig vrede utan förvrids ofta till sin egen orättfärdighet. Det har tyvärr skett i Black lives matter, vilket strömmen av sönderslagna skyltfönster, rånade butiker och ödelagda stadsdelar i USA bevisar.

Kampen mot orättvisa förtjänar bättre.

Men vi gör klokare i att se framåt och tillsammans arbeta för en bättre värld än att i vrede försöka göra historien ogjord eller straffa barn för fädernas missgärningar.

Sommarsoffan live-intervjuar OM:s grundare

På måndag kan svenskar ställa frågor till missionsorganisationen OM:s grundare, evangelisten George... lördag 4/7 18:00

Vi behöver inte springa tills vi spyr.

Ungkrönika Ungkrönika. Jag har ofta svårt att göra saker till hundra procent. När jag spelade innebandy aktivt hade jag en... lördag 4/7 00:00

Nytt franskt styre ska presenteras på onsdag

Frankrikes regering avgår, meddelar det franska presidentämbetet i ett uttalande. Ersättare till... fredag 3/7 18:00

Kan vi synda utan att förlora frälsningen?

Mot väggen Kan en pånyttfödd kristen synda utan att förlora frälsningen? /Linda