Att Public Service sällan är nyanserade i sin rapportering från Mellanöstern är inget nytt. Men frågan är om inte nya steg på den populistiska vägen har tagits under julmånaden.
Radiogudstjänsten från den tredje advent är ett talande exempel för detta. Gudstjänsten kom den gången från Forshälla kyrka, mellan Ljungskile och Uddevalla. Predikant för dagen var kyrkoherde Stefan Hiller. Eftersom kyrkoårets text handlade om Johannes Döparen var detta också ämnet för predikan. Ganska snart lämnades dock bibelordet därhän och resan in i en politisk appell påbörjades. En rejält ensidig och försåtlig bild av skeendet i Israel målades upp, med utgångspunkt i den lutherska kyrkan i Jesu födelsestad Betlehem. Kyrkan var enligt prästen ett för israelerna "utpekat mål". Han talade vidare om "belägringen av den urgamla födelsekyrkan", vilken "hotades av terror och förödelse" samtidigt som "allt hotades att malas ned och pulvriseras". Predikanten ville uppenbarligen få till en koppling mellan de som fängslade Johannes döparen och försökte stoppa dennes budskap med dagens israeliska stat. Försöken att förankra detta i bibeltexten, som handlar om juden Johannes, var minst sagt tafatta.
Nog hade det, om det nu skulle ha varit en politisk redogörelse, varit på sin plats att berätta att efterlysta palestinska terrorister och milismän från Fatah, Hamas, islamiska Jihad och palestinska säkerhetsstyrkor valde att fly in i Födelsekyrkan i Betlehem för drygt åtta år sedan. Detta för att undkomma israeliska trupper på jakt efter dem. I och med detta inleddes en belägring av kyrkan som kom att pågå mellan den 2 april och den 9 maj 2003. Palestinierna drog sig med andra ord inte för att använda just den kyrka, vilken ligger på den plats där traditionen säger att Jesus Kristus föddes, för att beskjuta de israeliska trupperna. Bland annat öppnades eld från ett klocktorn.
Från den israeliska regeringens sida betraktades milismännens användning av en helig plats som "cynisk". Israels premiärminister Ariel Sharon var tydlig med att de israeliska soldaterna inte skulle "orena en helig plats".
Efter två dagars förhandlingar var palestinierna villiga att diskutera en eventuell utvisning av milismännen i kyrkan till vad en högre tjänsteman kallar ett "vänskapligt främmande land". En överenskommelse träffades efter 39 dagar då terroristerna och milismännen lämnade kyrkan för att landsförvisas till Europa och Gaza. Detta följdes av att 26 personer kom ut ur kyrkan den 1 maj följt av de återstående milismännen fram till den 10 maj. Direkta skador på kyrkan beräknades till totalt cirka 77 000 dollar.
För detta fick alltså Israel ensidigt skulden i en predikan på en radiosänd gudstjänst i Sveriges Radio. Det måste beskrivas som skamligt att hantera frågan på ett sådant sätt och dessutom inom ramen för en predikan.
Knappt hade svavelröken skingrat sig förrän judarna (ja, de säger att det är Israel de angriper, men Israel upprättades som stat till skydd för just judar) fick möta nästa angrepp. Även detta i svensk Public Service. Nu var det Sveriges Television som sände dokumentären "Gazas tårar". Genom oerhört starka bilder, men även här utan att ge hela den samlade beskrivningen av en komplex situation, beskrevs Israel som barnamördare och kallsinniga skurkar. När Public Service agerar kanal för antisemitiska beskyllningar är det sorgligt. Lite mer nyanser vore på sin plats.
