Stor frid har de som älskar din undervisning, inget kan få dem på fall.
Psaltaren 119:165

Världen idag

Den kristne oppositionsledaren Luis Fernando Camacho (bilden) reste nyligen till La Paz i syfte att överlämna dels ett brev till Morales med krav på dennes avgång, men också en bibel, med förklaringen att Gud åter behöver få tillträde till presidentpalatset. Foto: Juan Karita/AP/TT

Ny era med spännande möjligheter i Bolivia

Ledare · Publicerad 00:00, 13 nov 2019

Epoken Evo Morales i Bolivia är äntligen över. Efter fastslaget valfusk och flera års trixande med grundlagen har vänsterledaren nu tvingats ge slaget förlorat och har lämnat fältet till en okänd framtid för landet.

Utvecklingen som till slut tvingade bort Morales bär dock hoppfulla tecken om en bättre framtid för Bolivia – som kanske kan spilla över även till andra länder på kontinenten.

Evo Morales bana har varit lik många andra sydamerikanska ledare: Han kom till makten med löften om att lyfta de fattiga och motverka USA och västerländskt inflytande. I stället förberedde han sitt makttillträde med politiskt möte hos Fidel Castro på Kuba och religiös ceremoni inför fruktbarhetsgudinnan Pachamama.

Med tiden kom dock fokuset på folket alltmer att vridas över till Morales egen maktposition. Han anordnade en folkomröstning, som skulle ge honom möjlighet att väljas om fler gånger än grundlagen tillät. Han förlorade, men fick Högsta domstolen att köra över folkviljan och drev igenom ännu ett presidentval.

När Organization of American States i helgen slog fast att omfattande valfusk skett, tog tidigare medarbetare och militären sin hand ifrån presidenten, och inga andra vägar fanns då kvar än att avgå.

Det fanns dock flera fascinerande detaljer i bakgrunden som möjliggjorde en relativt lugn övergång.

De kristna i Bolivia har under Morales regering och sekulariserande lagändringar enats i sin regimkritik. Både katolska och evangelikala grupper har med bibliskt grundade argument opponerat sig mot Morales allt större maktanspråk. I förra veckan steg den kristne lokal­politikern Luis Fernando Camacho fram som en ledande oppositionsledare, när han kallade till presskonferens med beskedet att han ämnade åka till huvudstaden, La Paz, och överlämna ett brev med krav på presidentens avgång.

Camacho har en uttalat kristen motivation för sitt engagemang. Med sig till den nu avgångne ledaren tog han inte bara sitt brev, utan också en bibel. Han förklarade att han inte tänkte lämna huvudstaden innan han fick möjlighet att lämna över brev och bibel till presidenten, med förklaringen att Gud åter behöver få tillträde till presidentpalatset efter att ha förvisats därifrån under Morales ledarskap.

För kontinentens politik innebär Morales avgång att socialistregimen i Venezuela försvagas ytterligare, och att maktbalansen i Sydamerika förflyttas högerut. Bolivia balanserar dessa dagar i en vågskål, där den lyckligaste utgången vore en fredlig övergång till en ny, demokratiskt vald regering.

Risken finns naturligtvis, som så ofta tidigare på kontinenten, att en despotisk ledare bara efterträds av en annan. I just en sådan brytningstid kan de kristna kan få utgöra den fridsstiftande kraft och den profetiska udd mot makten som ett land behöver när allt står och väger.

Till skillnad från de våldsamma sammanstötningarna i Venezuela i samband med socialisten Maduros envetna vägran att lämna presidentposten, har processen som ledde fram till Morales avgång förlöpt överraskande lugnt. Medier har rapporterat hur poliser och civila har böjt knä tillsammans i förbön för landet och för en fredlig övergång till ett nytt styre.

Bilderna påminner om upplevelserna från Hongkong, där protesterna mot Pekingdiktaturen i huvudsak fortfarande utspelas utan våld, och där den sång som samlar demonstranterna är psalmen ”Sing hallelujah to the Lord”.

Under en devis av det slaget skulle Bolivia kunna gå en fredlig och blomstrande framtid till mötes. Det är en bön som kristna över hela världen tillsammans med sina bolivianska bröder och systrar kan stämma in i.

I just en sådan brytningstid kan de kristna kan få utgöra den fridsstiftande kraft och den profetiska udd mot makten som ett land behöver när allt står och väger.

Räcker det inte att bara vara en god människa?

Mot väggen Varför måste man tro på Gud – räcker det inte bara med att vara en god människa? /Sandra