Som kristna är vi kallade att be. Bibeln uppmanar oss att be ständigt och utan uppehåll. Vi är kallade att be för våra bröder och systrar, hela kristenheten. Vi är kallade att särskilt be för pastorer, predikanter och evangelister. Vi är kallade att be för det som kallas för överheten. Det innefattar politiska ledare och annan typ av ledarskap. För kungar och alla som har makt, skriver Paulus till Timoteus. Vi ska göra det genom bön, åkallan och tacksägelse. 

Notera att Paulus skriver att vi även ska tacka Gud för överheten och dem som har makt. Vi ska inte bara stämma in i den allmänna kritiken och det politikerförakt som ofta präglar vår tid. I böneuppdraget ingår också att visa respekt för dem vi ber för.

Ett fantastiskt exempel på bön är den nationella bönekonferensen på Ralingsås denna vecka. Här kommer alltså troende från Tanzania – ett land där nationell förbön påverkat presidentval (om man ska tro de troende själva) – till Sverige för att hjälpa oss att ta ansvar i förbön för vårt eget land.

Så varför ska vi be? Kristus har ju all makt i himlen och på jorden. Han leder kungarnas hjärtan som vattenbäckar. Han kan göra vad han vill. Varför ska han vara beroende av våra förböner?

En viktig anledning är att Herren har valt att göra sig beroende av oss. Församlingen är hans redskap på jorden, Kristi kropp i världen. Han vill se ett engagemang från vår sida. Han vill se vår nöd och passion, att vi bryr oss. Att be är inte att rabbla slentrianmässiga ord inför Gud, bön handlar om att utgjuta vårt hjärta, att förmedla vår nöd och passion.

De höll ihop i ständig bön i Jerusalem för 2 000 år sedan, dagen efter kom det stora andliga genombrottet som har gett avtryck i hela mänsklighetens historia. Det var ett Guds suveräna ingripande när Anden utgjöts på pingstdagen.

Men det hela inträffade i samspel med lärjungarna som var i intensiv och enig bön som en förberedelse för genombrottet. Gud agerar när vi ber. Ibland agerar han ändå helt på egen hand. Men han har överlåtit sig själv till att agera när vi ber. Alla väckelserörelser och väckelsetider har fötts fram genom bön. Andlig förnyelse kommer som svar på Guds folks längtan och böner.

Ni har ingenting för att ni inte ber skriver Jakob. En andlig kraftlöshet och tillbakagång beror på brist på bön i den kristna församlingen. 

Bön är också en del av den strid vi lever i mot mörkrets makter. Genom bön deltar vi i den andliga striden och det andliga mörkret och Satans angrepp kan ge vika. När Paulus skriver om den andliga vapenrustningen och det skydd och utrustning vi aktivt behöver ta på oss, skriver han i samma andetag om att göra detta under ständig åkallan och bön.

Mörkrets makter riktar in sig på den kristna församlingen så att den ska vara ljummen och kompromissande, och inte stå upp för evangeliets sanning och Bibelns sanning. Tjuven har kommit för att stjäla, slakta och förgöra, och när ett samhälle präglas av våld och dödande är det uttryck för fiendens härjningar. Då behövs en kyrka som reser sig upp i bön.

Det gäller samma sak här. Kristus har redan besegrat mörkrets och dödens makter, men genom vår synd och bortvändhet från Kristus får dessa makter ett utrymme i vår värld, och i värsta fall i den kristna församlingen. Genom förbönstjänsten deklarerar vi för Jesus, som är församlingens herre, att vi står på hans sida, och inte på den onda sidan. 

Alla former av böneinitiativ är viktiga i det läge vi befinner oss i. Både på nationell och lokal nivå, organiserade initiativ och spontana initiativ. Paulus uppmaning till Timoteus att vi ska be för överheten och alla som har makt, den uppmaningen gäller för den kristna kyrkan i Sverige år 2019. Alla som har makt innefattar även företagsledare, medieprofiler, opinionsbildare och kändisar.