För några decennier sedan hade det varit otänkbart att grovt våld, allvarliga trakasserier och dödshot mot lärare och elever skulle kunna förekomma i den svenska skolan. I dag är detta verklighet och läget verkar ständigt förvärras. 

Inte ens våra politiker kan längre förneka att det är ett stort problem, det framgick av en riksdagsdebatt på tisdagen, begärd av Liberalerna. Men hur problemen ska lösas var man inte eniga om. Flera av debattörerna underströk att hot och våldsyttringar eskalerat under senare år, och att lärare i många fall väljer att inte ingripa eller rapportera av rädsla för att själva drabbas av repressalier.

Skolminister Lina Axelsson Kilbom (S) aviserade förslag från regeringen under våren som bland annat ska ge lärarna tydligare befogenheter att ingripa mot våld och hot i skolmiljön. Detta är åtgärder som oppositionen efterlyst sedan många år, utan att regeringen agerat.

Socialdemokraterna, tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern, tycktes anse att roten till problemen är friskolorna. Där är problemen ofta betydligt mindre, men detta beror inte – vilket regering med stödpartier tycks anse – på att vissa elever valts bort. Orsaken är snarare att friskolorna, inte minst de kristna, aktivt och framgångsrikt arbetat för integration och respekt mellan eleverna.

De kommunala skolorna skulle göra klokt i att se och lära av skolor som faktiskt kan upprätthålla ordning och goda umgängesvanor, samtidigt som de ger eleverna en kunskapsgrund att stå på. Finansieringssystemet kan diskuteras och vid behov reformeras, men det faktum att så många föräldrar och barn väljer ett friskolealternativ visar att dessa skolor behövs och är föregångare.

Det finns en viktig faktor för samhällets och skolans positiva utveckling som knappast alls skymtade i debatten: goda levande hem och engagerade kloka föräldrar. Under många decennier har samhällets ambition varit att minska föräldrarnas inflytande och betydelse. Många hinder har rests för ett sunt och värdefullt föräldrainflytande. Pressen på föräldrarna att arbeta heltid, göra karriär och sträva efter höga inkomster, har fått dem att överlämna alltmer ansvar till samhället. 

Med utvecklingen i skolan står det klart att samhället inte förmår träda i föräldrarnas ställe. Det behövs en förändring på djupet, en återupprättad föräldraroll, ett erkännande från samhället att föräldrarnas betydelse för barnen, samhället och skolan är ovärderligt.

En sådan kursändring skulle betyda mycket för klimatet i samhället, för barnens trygghet och framtidstro, och för möjligheten att återupprätta en sund och livsbejakande skola, som ger kunskap och en medmänsklig grund att stå på.