Vi är nu i början av den period i kyrkoåret som kallas fastan och som efter 40 dagar landar i kyrkans viktigaste högtid, påsken. Altarskåpen stängs i många av Sveriges cirka 3 500 kyrkor, och i många frikyrkor lyfts denna speciella tid fram i predikningar och konkreta utmaningar. Vi uppmanas att för en tid avstå från mat och att fasta från onödigt tidsslöseri och överdådigt leverne.
Fastans syfte är att besinna våra liv. Fastetiden är en kallelse att vända sig bort från det själviska jagcentrerade livet och i stället söka den Gud som i Kristus gav sitt liv för världen. Fastan kallar oss till en enklare livsstil till förmån för en värld som lider.
I teorin bejakar de flesta kristna tanken på att fastan har betydelse, men hur är det i praktiken? Jesus sade: ”Men det ska komma dagar när brudgummen [Jesus] tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta” (Mark 2:20).
Jesus tycks förutsätta att hans lärjungar kommer att fasta. Han till och med lovar belöning för den som väljer denna väg. Han sade ”när”, inte om, ”… du fastar, smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig” (Matt 6:17f).
Det finns en djup, andlig aspekt i fastan. Den belöning Jesus talar om handlar om att Gud ger en tyngd, en gudomlig närvaro, över den människa som i det fördolda väljer att avstå från något man har rätt till för ett högre syfte. Gud ser det ingen annan ser och han bekräftar det med att lägga sin ”hand”, sin välsignelse, över den som fastar.
Samma princip gäller i fråga om både bön och givande. Det fördolda livet ger framgång i det offentliga livet.
I den världsbild Nya testamentet målar upp finns en andlig dimension av onda och goda änglar, som direkt påverkar människor. Onda änglar förför och plågar människor, medan de godas uppgift är att hjälpa.
Fastan påverkar denna strid i änglavärlden, och Jesus själv uppmanar till fasta i svåra situationer. Han sade: ”Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta” (Mark 9:29; 1917 övers).
Sverige är i stor nöd. Många människor är plågade. Samhället är i gungning. Hotbilderna är många både innanför och utanför landets gränser. Alla är överens om att det är något som inte riktigt stämmer i vårt land. Politiker, forskare och myndigheter står rådlösa inför dånet av alla problem.
Tänk om det faktiskt är så att Sverige har ockuperats av mörka andliga krafter som inte tänker flytta på sig såvida de inte möter en större kraft? Kan det vara så att bön och fasta, som Jesus sade, är det enda som kan driva ut dessa mörka änglar från Sverige?