En het diskussion har väckts i Dalarna, och de vapen som används är maktspråk och ekonomiska hot. Den uppblossade debatten kring äktenskap och sexualitet är oroväckande, men kan samtidigt bli ett viktigt tillfälle att befästa en biblisk grundsyn och kristenhetens roll i samhället.

Jakten på frikyrkligheten har varit hård. De som har avtal med frikyrkor har pressats av media, med förutsägbar respons: fruktan för att själv hamna i drevet, och därav en räddhågsen distansering.

Trycket har varit hårt mot församlingar och samfund att lägga sig för det sekulära samhällets moralsyn, och ledaren i Dalarnas Tidning har gått mycket långt i intoleranta utfall mot dem som håller fast vid den äktenskapssyn som gällt i tusentals år och som samtliga svenska partier hade fram till relativt nyligen.

Pingstledaren Daniel Alm gjorde en viktig markering när han anmälde P4 Dalarna för bristande saklighet. Deras angrepp på frikyrkorna landar illa. Dels utifrån att både lagen och kyrkopraxis tydligt är på församlingarnas sida: Präster och pastorer har rätt, men aldrig plikt, att viga. Och dels riskerar drevet att ytterligare elda på den negativa attityden mot kristna församlingar och enskilda.

Att leva under tryck brukar visserligen stärka närheten till Gud, till Bibeln och till bönen, men attityden har ändå varit orimlig i ett öppet samhälle.

Om stat och kommuner på allvar skulle börja kräva underkastelse står frikyrkan inför ett mycket viktigt vägval. Svenska kyrkan vek under 1900-talet undan från den bibelfokuserade grund som Luther lade, med resultat att den i dag till stor del har blivit en politisk propagandaorganisation. Om frikyrkorna nu skulle vika ner sig skulle det tveklöst resultera i fortsatta krav även på dem att acceptera allt mer av en sekulär hållning. Men de har också möjlighet att komma ur stormen ännu starkare som den bibelcentrerade, tydliga och varma motrörelse som en framgångsrik kristenhet alltid har varit.

Den pågående konflikten handlar om något större än bara en önskan om att anpassa en vigselpraxis; den blottar kollisionen mellan två motsatta värdesystem. Den kristna tron har en annan grund än den sekulära individualism som blivit så stark i Sverige att även många kristna dessvärre har fått intrycket att den skulle utgöra en neutral utgångspunkt.

Huvudfrågan handlar inte i första hand om olika syn på homosexualitet; konflikten är långt större än så. Bibeltroende kristna och en sekulär världsbild har olika syn även på heterosexuella relationer, ja, på livet som helhet.

I en gudlös världsbild är människan enbart resultatet av slump och naturligt urval, för en kort tid ute på en ytterst sett meningslös resa från ingenting till ingenting, och där inga objektiva moraliska värden finns. En biblisk grundsyn säger, tvärtom, att människan lyder under en högre auktoritet än en ständigt föränderlig tidsanda. Vi står ansvariga inför den Gud som har skapat oss och gett livet en mening och människan ett samvete. Detta är två oförenliga världsbilder, som kommer att ge olika svar på nästan alla moraliska frågor. Bibelförankrade kristna kan därför aldrig bejaka en gudlös bekännelse och värdegrund, men vi har likafullt en självklar plats i ett demokratiskt samhälle.

Kristna församlingar har alltid vunnit respekt när de stått stadigt på den grund som är lagd, samtidigt som de sökt nya vägar att nå människor med evangeliet. Den här stormen är varken den första eller sista som blåser mot kyrkan. I det läget är det aldrig rätt val att släppa taget och driva dit blåsten för en.

Tvärtom är det tid att bevara tron, sätta segel, ta tag i rodret och styra båten i rätt riktning, fortfarande bäst sammanfattad i den missionsbefallning som Jesus gett sina efterföljare för varje tid.