Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön.
2 Krönikeboken 15:7

Världen idag

När man uttrycker en strävan efter total anslutning till förskolan måste man också fråga sig vad förskolan står för, skriver Carin Stenström. Foto: Janerik Henriksson/TT

Mer förskola kan inte lösa språkproblemen

Ledare · Publicerad 00:00, 5 dec 2020

Det finns i Sverige cirka 520 000 barn i förskoleåldern, alltså mellan 1 och 5 år. Av dessa är alla inskrivna i förskolan – utom 22 000 barn, av vilka en stor del, cirka 6 000 barn, dock är inskrivna i annan barnomsorg, framför allt familjedaghem. I gruppen ingår också barn vars föräldrar är föräldralediga med mindre syskon.

Men det finns alltså en liten grupp på cirka 10 000–15 000 barn, omkring 2 000–3 000 per åldersklass, som står utanför förskolesystemet och som inte lämnar myndigheterna någon ro.

Nu senast har en utredning om bristande språkkunskaper bland barn till nyanlända presenterat förslag om hur förskoledeltagandet ska kunna öka, bland annat med förslag till ”rätt till obligatorisk språkförskola” från tre års ålder och obligatorisk förskola från fem års ålder.

I takt med att ett allt starkare segregerat samhälle vuxit fram, där stora bostadsområden domineras av nyanlända, ofta med stark etnisk och social sammanhållning, har det visat sig att kunskapen i svenska språket bland barn i dessa grupper försämrats allvarligt. Många barn kommer till skolan med mycket dåliga kunskaper i svenska, något som försvårar undervisningen och hämmar deras möjligheter att komma in i och finna sig till rätta i det svenska samhället.

De allra flesta barn från dessa områden är redan inskrivna i den svenska förskolan, där de utgör cirka en fjärdedel av alla barn. Endast cirka 500 barn per årskull i denna grupp står helt utanför. Problemet med dåliga språkkunskaper hänger således knappast samman med deltagandet i förskolan. Orsakerna måste sökas djupare.

Men typiskt nog har utredningens direktiv helt fokuserat på ökat förskoledeltagande som lösningen. Och utredningar har följt direktiven och levererat det som efterfrågats. Mängder av statistik har inhämtats om föräldrars bristande kompetens, utbildning, förvärvsintensitet, med mera.

Men hur det ser ut i verkligheten förbigås.

En rimlig förklaring är att svenska inte är förstaspråk på många förskolor i de områden där svenska barn är i minoritet. Detta har inte utretts, men det är ju sannolikt att barn med samma modersmål använder det sinsemellan. Det är inte heller osannolikt att en stor del av förskolepersonalen i dessa områden har annat språk än svenska som modersmål, vilket självklart förstärker språkproblemen.

Även i förskolor med en mer genomsnittlig fördelning av barn finns i dag många anställda med bristfälliga kunskaper i svenska. Att barn möter personal med skilda bakgrunder kan naturligtvis vara berikande, men det är inte självklart det bästa för utvecklingen av svenska språket. Många föräldrar är i dag oroade över vad det innebär för deras barns framtida språkförmåga.

När man uttrycker en strävan efter total anslutning till förskolan måste man också fråga sig vad förskolan står för. Många föräldrar i gruppen nyanlända – som ges en särskild definition i utredningen – liksom i andra grupper upplever att förskolan driver frågor som är främmande för dem, till exempel vad gäller synen på kön och sexualitet.

Barnens bästa ska stå i fokus under förskoleåren, och de som bäst kan bedöma barnens behov är deras föräldrar. De ska ha samhällets stöd för att göra det, men de ska inte utsättas för tvång; tvärtom borde samhället värna och utöka deras fri- och rättigheter.

Språkproblemen bland nyanländas barn kan inte lösas genom utökad förskola, av den enkla anledningen att en mycket stor majoritet redan går i förskolan. Det är dags att diskutera, och utreda, andra sätt att få barn och föräldrar att lära sig svenska.

Men typiskt nog har utredningens direktiv helt fokuserat på ökat förskoledeltagande som lösningen. Och utredningar har följt direktiven och levererat det som efterfrågats.

Ekumenisk bönevecka för kristen enhet

Bön. Den årliga böneveckan för kristen enhet genomförs den 18-25 januari i mer än 120 länder. Även om vi... fredag 15/1 20:00

Joggande judinna mördad – ett offer för tystnadskultur

Israelkommentar Den 20 december 2020 är israeliska sexbarnsmamman Esther Horgan ute på sin vanliga joggingrunda.... torsdag 14/1 00:00