Stämningen i kulturen åker berg-och-dalbana. Den som har åldern inne minns säkert Carl Bildts okuvliga optimism under 1990-talet. Det fanns knappast något problem som inte utbyggnad av bredband kunde lösa! Förhoppningarna som ställdes till teknik och frihandel var gränslösa.

I dag råder pessimism, alarmism, skam och ångest av alla de slag. En undersökning från i våras visar att européer är pessimistiska angående framtiden och oroar sig mer än människor i andra utvecklade länder.

Det är inget märkligt att stämningen pendlar på olika sätt, det är något vi ser genom hela historien. Ändå finns det något i det som sker i Europa som är värt att reflektera över.

Historiskt har hoppfullhet och tron att förändring är möjlig varit ett drag som präglat det kristna Europa mer än andra kulturer. Den kristna tron har gett näring åt idéer och förhållningssätt som utmanat fatalism, tron att allt redan är förutbestämt, och uppgivenhet. Vad det innebär syns när det sätts i relation till idéer som haft genomslag i andra kulturer.

I österns religioner är läran om karma mycket viktig. Den innebär att ditt liv nu är det rättvisa utfallet av hur du levt i tidigare existenser. Är du sjuk, fattig och förtryckt är det helt rättvist – du förtjänar din livssituation. Det är ett synsätt som bekräftar status quo och leder till ett statiskt samhälle.

I många av naturfolkens religioner finns en högaktning av förfäderna och deras andar. Att vörda det förflutna är centralt, vilket gör att man går med ryggen mot framtiden. Det som har skett får företräde framför vad som kommer att ske. Uppfattningen om tid blir en annan och framtiden inte lika hägrande.

I kristen tro kombineras flera perspektiv, vilka tillsammans skapat en unik dynamik. Utgångspunkten är tron på Gud som skapare och Herre över världen. Det innebär att det finns hopp för världen, oavsett hur illa det ser ut på en enskild punkt eller vid en viss tid. Mänskligheten ska inte gå under.

Historien ses som linjär. Vi rör oss framåt, vilket betyder att vad vi gör i dag kommer att påverka vad som sker i morgon – och därför ska vi ihärdigt investera i dag för att kunna skörda i morgon. Ytterst sett rör vi oss mot den punkt då Gud ska ställa allt till rätta.

Människan är en ansvarig varelse, med frihet och med möjlighet att förvalta sitt pund och åstadkomma förändring. Hon är också en moralisk varelse, underställd Guds goda vilja. Hon är kallad att sätta gränser för ondskan, avslöja orättfärdigheten oavsett var den visar sig, och låta ”rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten en ständigt rinnande ström” (Amos 5:24).

Sedan upplysningstiden har vi i Europa försökt kasta den kristna tron överbord och i stället sätta människan i centrum. Denna sekulära humanism, som gör människan till alltings mått, finns i bakgrunden till de stora pendelrörelserna i kulturen mellan hybris och förlamande pessimism.

I den ena stunden tror vi att ingenting är omöjligt för oss människor och att vi med rätta har tagit Guds plats och nu är på väg att förverkliga paradiset. I nästa stund övermannas vi av vår egen oförmåga och intighet och faller ner i pessimismens mörker och ser ingen utväg.

Det finns ingen anledning att tona ner de utmaningar och svårigheter vi står inför som mänsklighet. Men utifrån tron på Gud, såsom vi känner honom utifrån den bibliska uppenbarelsen och genom hans son Jesus Kristus, kan vi ta oss an utmaningarna med uthållig hoppfullhet och kärv realism.