Den som passerar genom regerings- och riksdagskvarteren upplever en befäst stad: poliser, säkerhetspersonalen, ordningsvakter överallt. För att ta sin in i riksdagen krävs en rad säkerhetskontroller.

Men att ta sig in i ledande politikers hem verkar inte vara någon större sak. 

Enligt egen uppgift har tidigare finansministern, nu vår statsminister, Magdalena Andersson, haft ett enda krav på en under många år anlitad städfirma: kollektivavtal. Det jakande svaret tycks inte ha stämt, men kontrollerades aldrig.

Vare sig hon, Säpo eller regerings säkerhetsansvariga tycks ha snuddat vid tanken på den skada som kan åstadkommas om en otillbörlig person tar sig in i en ledande politikers bostad. Det kan handla om kartläggning av hemmet, installation av övervakningsapparatur och om regelrätt sabotage.

Hur är det möjligt att något sådan kunnat ske?