Vissa konservativa i Sverige har känt sig kluvna inför Vladimir Putins Ryssland. Man har sett regimens totalitära drag, men samtidigt upplevt Ryssland som en motkraft mot västerländsk ultraliberalism. Även om Putins styre har använt religiösa uttryck och stått nära den rysk-ortodoxa kyrkan har kristna ändå haft starka skäl att vara kritiska till den ryska statsledningen. Efter torsdagens anfallskrig mot Ukraina är all tveksamhet undanröjd. Ryssland har ställt sig på orättfärdighetens sida, och det är så vi måste betrakta landet.

Historien känner flera fall där kyrkor har krokat arm med den politiska makten. Men statens välvilja kommer aldrig gratis; när kyrkan väl får den jordiska maktens välsignelse förväntas hon också tiga inför politikens beslut, även när de strider mot en kristen värdegrund. På detta sätt har den ryska regimen bundit upp den ortodoxa kyrkan och tystat hennes profetiska motröst.

Det är sant att kristendomen efter kommunismens fall har fått större plats i rysk kultur, och att värdekonservativa åsikter har fått en starkare roll i Östeuropa än i väst. Men på ett djupare plan har Ryssland format en djupt antikristen samhällskultur: Ryssland har bland de högsta aborttalen i hela världen, och även några av världens högsta skilsmässotal. Och trots religionens ökade synlighet har Ryssland en lika liten andel regelbundna gudstjänstbesökare som Sverige.

Under början av 1930-talet lockades flera kristna i Sverige att ställa sig försiktigt positiva till Nazityskland som motståndare till den ateistiska sovjetkommunismen. Men ganska snart blev det tydligt att ondskan i Hitlerregimens ideologi och handlingar långt översteg eventuella positiva inslag. Därför blev det också självklart för kristna att kraftfullt ta avstånd från Nazityskland.

Läget för vårt tids Ryssland är likartat. Vladimir Putin har kontinuerligt pressat tillbaka demokratiska friheter och antagit alltmer diktatoriska drag. Till allt detta har han nu också tagit det oerhörda steget att inleda anfallskrig mot ett grannland, med enormt lidande och död som följd – både för Ukrainas folk och för de ryska unga män som skickas ut i krig mot sitt eget brödrafolk. Därmed råder inget tvivel om hur en kristen måste ställa sig.

Det är fullt möjligt att vara djupt kritisk både mot västvärldens ultraliberala dekadens, och samtidigt fälla en dom över Putinregimen. Eftervärldens dom kommer att bli hård över det moraliska mörker som nu flödar ut från Kreml. Som kristna behöver vi redan nu entydigt fördöma Rysslands brottsliga krig.