För en dryg vecka sedan restes ett 30 meter högt kors i Sveriges geografiska mittpunkt. Sveriges television, Sveriges radio och flera tidningar har uppmärksammat handlingen, som har en symbolisk dimension som talar om Guds anspråk och handlande med, men också Guds beskydd över, vår nation. Placeringen av korset i Sveriges mitt, är en proklamation om att våra liv och vårt land tillhör Gud, likt en flaggplacering på geografiska landområden som det tvistas om. Att ett kors nu är rest mitt i Sverige talar om att Gud som skapare och återlösare är rättmätig ägare av våra liv och värd vår gemensamma tillbedjan.
Korset är också ett manifest om Guds kärlek till alla de människor som bor inom vårt lands gränser. Det är ett budskap till varje människa i Sverige att alla våra synder naglades fast på korset och att försoning, upprättelse och frid med Gud är tillgängligt för var och en som tar emot detta erbjudande om syndernas förlåtelse.
Korset vittnar om att Gud som en av oss var villig att bli närvarande i mänsklighetens lidande. Korset pekar på Jesu uppståndelse och vårt eget hopp om ett evigt liv.

Korset i Hassela är också en påminnelse om att varje generation – trots lidande och omgivningens motstånd – behöver erövra den andliga verklighet som döljer sig bakom denna livets symbol. Det var till Hassela som Sankt Staffan, Hälsinglands apostel, kom för ungefär 1 000 år sedan, utsänd av ärkebiskopen Adalbert i Hamburg-Bremen. Genom sin förkunnelse fick Staffan många i Hälsingland att vända sig till kristendomen, som därmed fick ett starkt fäste innan Staffan tvingades fly för sitt liv. Motståndarna hann till slut upp honom och stenade honom till döds – likt hans namne och den förste kristne martyren, Stefanus. I Staffans fotspår har sedan andliga erövringar gjorts i området.
Korset i Sveriges mitt är ett tecken för en kristenhet som i sin iver att vara tillrättalagd och världstillvänd börjat blygas för det budskap man är satt att förvalta. Det är också ett vägmärke för en verksamhetsfokuserad kristendom, som i sin iver att leta efter nya aktiviteter och metoder, tenderar att glömma evangeliets centrum.  Men korset är också ett tecken som kallar till enhet och försoning mellan kristna från olika traditioner: det är när vi kapitulerar inför korset som vi på djupet finner varandra.
Korset är en tillflyktsort och en samlingsplats, vid dess fot kan människor med olika bakgrund och behov erhålla trygghet, beskydd, vederkvickelse och kraft. När korset träder fram med tydlighet blir allt annat perifert.

När vårt liv ska sammanfattas och det är dags att göra bokslut av vår levnadsgärning här på jorden, är korset det enda vi har att förlita oss på. Som den välkände svenske författaren och dramatikern August Strindberg lät skriva på det kors som står på hans grav, efter ett såväl framgångsrikt, dramatiskt som konfliktfyllt liv: ”O crux ave spés unica”.
O kors, var hälsat – mitt enda hopp.