Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Abort är en fråga där det i vår demokrati bara får lov att finnas en uppfattning som kan betraktas som hedervärd, skriver Stefan Gustavsson. Foto: Gorm Kallestad/TT

Kan vi verkligen anse oss ha ”löst” abortfrågan?

Ledare · Publicerad 00:00, 27 maj 2019

”Vad är poängen med demokrati om det inte får finnas olika uppfattningar?”

Så här tio år senare minns jag fortfarande uppgivenheten i orden, som den gången gällde debatten om att göra äktenskapet könsneutralt. Den syftade inte på situationen i juridisk mening, vad som enligt lagen är tillåtet att uttrycka offentligt. På det området har vi det väl förspänt i Sverige. Nej, den handlade om samtalsklimatet och attityden i den offentliga debatten.

Frågan om äktenskapets definition behandlades inte som om det fanns olika möjliga uppfattningar – vilket det ju fanns hos befolkningen – vilka analyserades, kommenterades och gavs en bred belysning. De med stora megafoner valde i stället attityden att den ena uppfattningen är självklar och ska bejakas och den andra uppfattningen är ond och ska fördrivas.

Debatten kring abort, som präglat tiden innan EU-valet, har återkommande gett mig en känsla av déjà vu. Även abort är en fråga där det i vår demokrati bara får lov att finnas en uppfattning som kan betraktas som hedervärd. Råkar du göra misstaget att stå för ett självständigt tänkande ska du obönhörligt jagas med mediala blåslampor.

Demokratiskt sett, vad är problemet med att en politiker är abortmotståndare och kritisk till vår nuvarande lagstiftning? Politiker av alla kulörer är kritiska till olika delar av vår lagstiftning och arbetar för en förändring. Demokratiskt sett, vad är problemet om en riksdagsman i en viss fråga skulle avvika från det egna partiets uppfattning?

Visst behöver det finnas lojalitet gentemot det parti man företräder, men det måste väl också finnas utrymme för att personligen ha en annan åsikt på en viss punkt?

I Sverige är det i dag i stort sett omöjligt att offentligt uttrycka en annan åsikt än att vår nuvarande abortlagstiftning är helig och god och fortfarande få lov att verka som politiker. Media sätter sådan press på den enskilde politikern och på partierna att man antingen håller tyst om vad man egentligen tycker eller så tvingas man bort från politiken.

Så skapar media en rädsla för det självständiga tänkandet.

Att detta dessutom sker med abortfrågan är extra egendomligt, eftersom det är långt ifrån självklart att vi löst frågan om oönskade graviditeter på det enda tänkbara sättet. Tvärtom lever vi med ett antal motsägelser på detta område:

1. Statens offentliga utredningar (SOU 1989:51) har fastslagit att det vid en graviditet handlar om ”två skyddsvärda individer”. Ändå hör vi nästan enbart slagordet om ”kvinnans rätt till sin kropp”. Väljer någon att fråga efter barnets rätt till sin kropp, drar drevet i gång.

2. Nuvarande lagstiftning utgår från att den ena av de två ”skyddsvärda” individerna får sitt skydd först efter en viss tid: vecka 22. Argumentet när lagen antogs var att barnet endast då har en möjlighet att överleva utanför modern. Ett problem med den hållningen är att medicinsk utveckling har gjort att vi kan rädda barn tidigare än så och att den veckogränsen i dag därför är irrelevant.

Men än större är det principiella problemet att vi definierar människans rätt till sitt liv utifrån tekniska möjligheter och inte utifrån människans inneboende status.

3. Vi ”rockar sockarna” för att stå upp för människor med Downs syndrom, samtidigt som vi aborterar de flesta i nästa generation av människor med just Downs syndrom och vill inte välkomna dem in i världen.

Hur jobbigt det än är att inse så har vi inte ”löst” abortfrågan. Den är fortfarande en fråga som borde diskuteras med större öppenhet och respekt än vad som görs i dag.

Hur jobbigt det än är att inse så har vi inte ”löst” abortfrågan. Den är fortfarande en fråga som borde diskuteras med större öppenhet och respekt än vad som görs i dag.

Estoniadrabbade får inte rätt till skadestånd

En fransk domstol säger nej till skadeståndskraven på de företag som byggde och inspekterade olycksfärjan M/S Estonia, uppger AFP. 852 personer omkom...

Politiska experiment – förödande för familjer

Ledare Vi vet att även om det finns en stabilitet och självläkningsprocess inbyggd i det ekologiska systemet så kan balansen rubbas. Ingreppen kan bli så...

Upptäck ett nytt museum i sommar med hela familjen

– De mer än 1 500 svenska museerna är som mest tillgängliga just nu, så passa på och upptäck ett nytt museum i sommar, säger Mats Persson,...