I fönster över hela landet lyser adventsstjärnor. De påminner oss om den stjärna – den komet – som fick stjärntydarna från österlandet att bryta upp och ge sig ut på resa till Jerusalem för att söka efter en nyfödd kung.

Synliga händelser på himlavalvet var av stort intresse i antiken. Intresset ökade markant i samband med Julius Caesars död år 44 f Kr då en stjärna – en komet – plötsligt visade sig på himlen under sju dagar. Det tolkades som bevis på kejsarens gudomlighet och kom under många år att användas i politisk propaganda.

På baksidan av mynt som bär kejsare Augustus bild – den kejsare som nämns i julevangeliet – finns det därför en stjärna.

Det är alltså inte förvånande att stjärntydare tolkade skeendet på himlen som ett budskap om att en gudomlig kung skulle träda in i världen. Men de finner inget nyfött barn i de kungliga familjerna i Jerusalem, utan de leds vidare till en oansenlig familj på besök i Betlehem.

Stjärntydarna hjälper oss att se två sidor i julens budskap. Jesus är den efterlängtade kungen, men inte i politisk mening som en regent över ett visst land. Hans rike är inte av denna värld och därför slutar hans jordiska liv inte på en tron, utan på ett kors. Hans rike är universellt och inbjuder alla människor – oavsett om man kommer från öst eller väst, är fåraherde eller stjärntydare – att bekänna Jesus som kung.

Det hänger inte bara stjärnor i våra fönster, utan vi har granar inomhus, vi griljerar skinka och förbereder tomtens ankomst. Här finns inga kopplingar till julevangeliet, utan det är en gradvis framväxt av olika traditioner. Så fungerar kulturer och det är gott så.

Det finns förstås en koppling mellan julklapparna och stjärntydarna: ”... de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra” (Matt 2:11). I deras efterföljd ger vi gåvor till varandra, gåvor som ska peka mot den stora gåvan Gud har gett oss i Jesus Kristus.

Men här finns också problem. Vi har i allt väsentligt tappat kopplingen mellan våra gåvor och Guds gåva till oss. Än mer: I våra traditioner kring barnens jul har vi totalt vänt ut och in på julens budskap. ”Finns det några snälla barn?” låter vi tomten fråga och signalerar att julklappar ska förtjänas.

Det är raka motsatsen till julens budskap.

Guds gåva i Jesus Kristus kommer inte till den som har förtjänat det – den gruppen i mänskligheten har noll medlemmar. Nej, barnet som föds ska, för att citera ängelns ord till Josef, ”frälsa sitt folk från deras synder” (Matt 1:21).

I det ljuset kan vi önska varandra God Jul!