Likhetsprincipen är grundläggande för ett demokratiskt samhälle. Medborgarna ska ges samma rättigheter och skyldigheter, domstolarna ska döma lika fall till lika påföljd, och kommunerna är i lag ålagda att behandla sina invånare likvärdigt när det gäller skola och omsorg.
Vad ska man då säga om ett land som tillhandahåller elektricitet till sina medborgare men låter vissa betala mångdubbelt mer än andra? Det finns bara ett svar: ett sådant rike kan inte bestå. Det måste drabbas av svåra motsättningar och politiska haverier.
De flesta av oss levde i tron att Sverige inte skulle drabbas lika hårt som andra europeiska länder när tillgången på energi och förmågan att värma våra bostäder hotas. Sverige är en stor energiproducent genom vår vattenkraft, och vi borde ha en tryggad grundförsörjning av el.
Men det vi inte har förstått är att våra politiker, utan större diskussion eller mer ingående information till medborgarna, har lämnat ifrån sig denna för landet så viktiga tillgång.
De groteska priser för el som nu drabbat främst södra Sverige och södra Mellansverige är en följd av att EU sedan något tiotal år tillbaka kontrollerar elförsörjningen. Tidigare, när Sverige som nation hade denna kontroll, var elpriset i princip detsamma i hela landet, därtill jämförelsevis lågt. God tillgång på billig energi var en viktig faktor för den svenska exportindustrin och för medborgarnas välfärd.
I dag hotas företag och medborgare, också på kort sikt, att knäckas av elpriser som många inte har råd att betala.
Detta sammanbrottets system innebär att Sverige har delats in i fyra elområden, av vilka två – norra Sverige och norra Mellansverige – är självförsörjande och producerar ett överskott av el. Men deras överskott får inte längre överföras till de södra områdena, där majoriteten av svenskarna bor. Nej, överskottet måste i stället erbjudas till den europeiska marknaden, och därmed stiger priserna i södra Sverige.
Avregleringen av elmarknaden har skett successivt under cirka 25 år och gynnat den globala energisektorn, som i dag äger merparten av tidigare nationellt ägda energisystem. Sedan några år regleras energihandeln i Europa av en tvingande EU-lag. Sverige har således ingen möjlighet att ta några steg tillbaka till ett energisystem som var likvärdigt i hela landet och där de svenska medborgarna levde under likartade förutsättningar vad gäller energipriser.
I avregleringens spår har givetvis en stor europeisk byråkrati vuxit upp som gör det svårt att få en överblick över hur energisektorn faktiskt ser ut.
En för norra Sverige positiv konsekvens av den nya nationella ojämlikheten är att utländska storföretag insett att det är här som det kommer att finnas billig el för energikrävande verksamhet. Samtidigt innebär den nya ojämlikheten att företag i övriga delar av landet drabbas av kännbara konkurrensnackdelar.
I valrörelsen talas nu om att ”högkostnadsskydd” ska införas för dem som drabbas hårdast. Om detta på sikt kommer att accepteras av EU är osäkert. Det är hur som helst en klen ersättning för ett tidigare väl fungerande energisystem, som av aningslöshet lagts i ruiner.