Människans historia är fylld av mörka dagar. Vi kan datera händelser, allt ifrån biblisk tid till våra dagar, där historien plötsligt tar en tragisk vändning.
Som den 16 mars 597 f Kr. när den babyloniske kungen Nebukadnessar lät belägra Jerusalem. Det slutade ett decennium senare med att templet ödelades och befolkningen deporterades till Babel. Eller som den 1 september 1939 när den tyska armén anföll Polen och det andra världskriget var ett faktum. Sex år senare var Hitler död, Tyskland låg i ruiner och 50 miljoner människor hade dödats.
Nu har ett nytt datum fogats till den tragiska listan: Den 24 februari 2022 inledde Putin kriget mot Ukraina. Det förändrade inte bara livet för Ukrainas mer än 40 miljoner invånare; det förändrade drastiskt säkerhetsläget för hela Europa.
1983 kallade USA:s president Reagan dåvarande Sovjetunionen för ”ondskans imperium”. Det gångna året har Putin visat att det Ryssland han leder bär skäl för samma namn och det finns inga tecken på förändring. Tvärtom, inför årsdagen av invasionen har Putin fortsatt sin bisarra propaganda att det är väst som startat kriget, ideologiskt motiverat Rysslands rätt att inta andra länder och låtit mobilisera för en än större invasion av Ukraina.
I Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta säger Jonatan de ofta citerade orden att det finns saker som man måste göra, även om det är farligt: ”Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”
Europa befinner sig i ett sådant läge; en ondska måste stoppas. Ryssland attackerar systematiskt, inte bara militära mål, utan också Ukrainas civilbefolkning och de förvandlar deras städer till grushögar. Enligt människorättsorganisationen Center for Civil Liberties har Ryssland sedan krigets början begått över 70 000 registrerade krigsbrott.
Historikern Anne Appelbaum intervjuades i veckan i SVT:s Agenda och sa: ”Världen har troligen inte förstått vidden av de krigsbrott som Ryssland begått i Ukraina. Det är krigsbrott som vi inte har sett i Europa sedan 1940-talet.” Arbete pågår därför med att skapa en internationell tribunal för att kunna åtala Vladimir Putin för brott mot mänskligheten.
I ljuset av detta är det därför av stor vikt att Europa står vid sina ord och levererar det utlovade stödet. Inför det kommande året innebär det att Europas befolkningar måste vara beredda på ytterligare uppoffringar för att hjälpa Ukraina.
Låt oss komma ihåg: En seger för Ryssland innebär inte ett slut på krig; det skulle bara öppna dörren för ytterligare rysk expansion. Läckta dokument som Expressen, i samarbete med andra europeiska medier, publicerar visar Rysslands planer på att ta över Belarus. Ukrainas befolkning slåss alltså inte bara för sin rätt och sitt land. De utkämpar ett krig för oss, för den frihet och det självbestämmande som vi tar för givet – trots att inget av det är självklart.
Krig är fasansfullt. Ingen önskar en eskalering av striderna. Våra politiska ledare behöver därför visdom, insikt och mod mer än någon gång tidigare i vår generation, för att hitta rätt väg vidare.
Herre förbarma dig!