Skrämmande läsning. Så kan den konvertitutredning som presenterades i dagarna, och som synliggör det rättsosäkra haveri som kristna konvertiter är utsatta för, beskrivas. Avsändare bakom rapporten är några kristna samfund tillsammans med Skandinaviska människorättsjuristerna.

Tillsammans har de undersökt 619 afghanska medborgare som har sökt asyl i Sverige under åren 2015–18. Att de asylsökande kommer från Afghanistan ställer höga krav på rättssäkerheten, eftersom förföljelsen mot kristna i Afghanistan kategoriseras som ”extrem”, enligt organisationen Open Doors.

Migrationsverkets egen rättschef, Fredrik Beijer, beskrev i tidningen Dagen (23/1) situationen så här: ”En person som har lämnat islam kan inte utvisas till Afghanistan, det finns en stor risk för en sådan person att återvända.” En felaktig bedömning av Migrationsverket kan följaktligen få förödande – ja, rentav livsfarliga – konsekvenser. Det är bedömningar på liv och död.

Migrationsverkets uppgift har varit att pröva om konvertiternas tro är genuin. Men som Världen idag tidigare har rapporterat om har prövningen baserats på detaljfrågor som inte ens disputerade teologer klarar av att svara på.

Konvertitutredningen synliggör den rättsosäkerhet som har präglat – och fortsatt präglar – asylprocessen för kristna konvertiter.

Nio av tio personer som finns med i utredningen har dopintyg från sina församlingar. Trots detta har 68 procent av konvertiterna fått avslag på sina ansökningar. Om konversionen har skett sent i asylprocessen har hela 81 procent fått avslag. Migrationsverket har helt enkelt inte litat på de pastorer som har utfärdat intyg om genuina konversioner.

Det är ett grundläggande problem, som inte minst riksdagsledamoten Hans Eklind (KD) varit noga med att lyfta fram.

Utredningen visar dessutom att yttre faktorer – såsom geografisk lokalisering – starkt påverkar utfallet av konvertiternas asylansökningar. I Jönköping och Göteborg uppgår andelen avslag till 44 procent, medan andelen avslag på andra ställen kan vara hela 80 procent. Sådana skillnader stavas rättsosäkerhet.

Ännu tydligare blir det när man tittar på faktorer som nämndemännens politiska tillhörighet. 47 av de aktuella ärendena har gått vidare till migrationsdomstol. Där visar det sig att nämndemän från Sverigedemokraterna dömer avslag i hela 93 procent av fallen, medan nämndemän från Vänsterpartiet dömer avslag endast i 15 procent av fallen.

Som teologen, tillika ordföranden i Pingstkyrkan i Jönköping, Ulrik Josefsson mycket riktigt påpekar rör det sig om ett ”fullständigt lotteri”. Den slutsats som dras är att hela processen är godtycklig och rättsosäker.

Utredningen lämnar några rekommendationer, som är väl värda att ta till vara på. Dels behöver rättsosäkerheten utredas. Sedan behöver kompetens säkras, och en expertgrupp kopplas in som kan vara Migrationsverkets handläggare behjälpliga vid bedömningar av konvertiters tro. Den bevisning som finns – till exempel genom dopintyg och prästers och pastorers intyg om genuin tro – behöver hörsammas.

Är det några som kan bedöma om kristen tro är genuin är det rimligen de som har kristen tro som sin särskilda kompetens, och som lever med dessa konvertiter på daglig basis.

Sist men inte minst behöver avvisningarna av kristna konvertiter till Afghanistan stoppas, till dess att godtycke och rättsosäkerhet i asylprocessen är undanröjt. Vi kan inte riskera att skicka människor i döden, på grund av att en svensk myndighet inte har säkrat sina processer för bedömningar av konvertiters tro.

Låt oss därför hoppas att budskapet i utredningen får genomslag.