Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära.
Efesierbrevet 2:17

Världen idag

Biskop Antje ansåg alltså att det inte var värt att svara på Linda Berglings öppna brev om nyandlighet, skriver ledarskribenten, kritisk till ärkebiskopens ointresse för en fråga som är helt central för den kristna kyrkan. Foto: Pontus Lundahl/TT

En ärkebiskop som tar strid mot gruva men tiger om nyandlighet

Ledare · Publicerad 00:10, 26 feb 2022

En av kyrkans viktigaste uppgifter är att skilja det centrala från det perifera. Det centrala har för det mesta med vår syn på Gud och Jesus att göra. Som aposteln Johannes så pregnant formulerar det: ”Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud” (1 Joh 4:2–3).

Det här ska dock inte tolkas som att ingenting annat skulle vara viktigt för kyrkans identitet. I ”den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” (Jud v 3) ingår både stort och smått. Men den kyrka som vandrar vilse i det ”stora” ligger förstås sämre till än den som bara vandrar vilse i det ”lilla”.

Mot denna bakgrund var det sorgligt att ta del av Svenska kyrkans ointresse för Linda Berglings öppna brev om de österländska tekniker som på senare tid har börjat användas ute i församlingarna. Med direkt adress till Antje Jackelén skrev hon bland annat:

”Min önskan är att du, ärade ärkebiskop, på något sätt skulle ge mig respons på detta brev, ett klarläggande av varför österländska tekniker har fått så stort utrymme inom kyrkan. Du har ju huvudansvaret för att prästernas vigningslöften om att förvalta Ordet rent och klart verkligen efterlevs.”

På detta kom det dock ingen respons. Eller snarare: Det kom en respons i form av radioprogrammet Människor och tro, där det i stället var Stockholms biskop Andreas Holmberg som gick i dialog med Bergling. Han tog de österländska praktikerna i försvar, samtidigt som han markerade att de ska genomgå en form av ”omstöpning” för att stå i evangeliets tjänst. Till exempel får de inte kombineras med tillbedjan av andra gudar.

Det senare är förstås en viktig markering av biskopen. (Tänk tanken att han inte hade gjort den …) Men nog är det ändå ett fattigdomsbevis att en kristen kyrka försöker locka människor till kyrkan – inte med Jesus, inte med evangelium, utan med … yoga, zenmeditation och qigong!?

Inte heller är det något randfenomen som vi här talar om. Enligt biskop Andreas är det så många som åtta av tio församlingar i Stockholms stift som använder sig av dessa och liknande tekniker.

Men tillbaka till frågan om centrum och periferi. Biskop Antje ansåg alltså att det inte var värt att svara på Linda Berglings öppna brev – trots att det handlade om fundamentala frågor kring vad det innebär att vara kristen kyrka. Däremot har vi den senaste tiden fått höra flera offentliga uttalanden från Svenska kyrkans ledning, där man klart och tydligt har tagit ställning för sådant som måste betraktas som perifera – för att inte säga politiska – frågeställningar.

För några veckor sedan valde exempelvis Antje Jackelén och biskopskollegan Åsa Nyström att kritisera regeringens planer på att godkänna en gruva i Gallòk utanför Jokkmokk. Detta utan att ens ha lyssnat in den andra parten i målet.

I samma veva gick Svenska kyrkans AU, där biskop Antje sitter tillsammans med (bland annat) tidigare LO-ordföranden Wanja Lundby Wedin, ut och applåderade regeringens förslag att sänka åldern för byte av juridiskt kön till 12 år. Detta trots vädjan från AU-ledamoten Olle Reichenberg, som till slut valde att reservera sig från beslutet:

”I grunden ska vi vara försiktiga att inte vara i frågor som inte berör kyrkan. Det kan splittra kyrkan. Vi ska vara en trosgemenskap inte en åsiktsgemenskap.”

Låt oss avsluta med ett positivt exempel. För några veckor sedan hände det historiska – och i grunden djupt tragiska – att Svenska kyrkans ansvarsnämnd kände sig tvingad att avkraga en biskop som under lång tid och utan synbar ånger hade varit otrogen med en medarbetare i stiftet. Detta för att han med sitt agerande ”brutit mot sina avlagda vigningslöften” och ”skadat det anseende en biskop bör ha”.

Frågan här är förstås en helt annan, och kan inte rakt av jämföras med ovanstående exempel. Men här måste man ändå säga att Svenska kyrkan valde att agera just som en – kyrka.

En avslutande uppmaning kan därför bli: Fortsätt så!

Biskop Antje ansåg alltså att det inte var värt att svara på Linda Berglings öppna brev

Studie: Fem barn föddes levande efter abort

Minnesota. Fem foster föddes levande efter en abort i Minnesota förra året. Det slår en rapport från... onsdag 10/8 21:00

En sund familjepolitik ger styrka åt samhällsbygget

Ledare Det är tyst om familjen i valrörelsen. Samtliga riksdagspartier står i princip bakom uppfattningen... onsdag 10/8 00:20

L: Inför förskoletvång för barn med dålig svenska

Barnomsorg. Liberalerna (L) vill införa förskoleplikt för barn som ligger efter med svenskan. I valmanifestet... onsdag 10/8 17:00

En lärdom vid kakbordet

Vardagskrönika Samtidigt som jag balanserar kakorna på tallriken i min hand tittar jag mot bordet där jag nyss har... onsdag 10/8 00:00

En anpassning till samtiden drar inte fler till kristen tro

Ledare Sommaren går in för landning och semesterfirare återvänder hem. Skolor och arbetsplatser förbereder... tisdag 9/8 00:00

S-politiker: Avkraga präster som inte viger samkönade

Kyrkomötet. Kyrkopolitikern Jesper Eneroth (S) har lämnat in en motion till höstens kyrkomöte som går ut på att... onsdag 10/8 08:00

Den 9 Av – en positiv ballast

Israelkrönika Nu på lördag kväll inleder judarna den årliga markeringen av datumet den 9 Av (Tisha b’Av) – sorgen...
Följ Världen idag i sociala medier