Sommaren går in för landning och semesterfirare återvänder hem. Skolor och arbetsplatser förbereder höstens arbete. I församlingarna återstår några sommargudstjänster innan det är dags för höstupptakt.
Som kristna står vi inför stora utmaningar de kommande åren. Professor Magnus Hagevi, statsvetare vid Linnéuniversitet i Växjö, sätter situationen i blixtbelysning i en text om frikyrkans utveckling, med Equmeniakyrkan som illustration: Myten om antalet betjänade i frikyrkan.
Att medlemsutvecklingen i frikyrkan gått åt fel håll i decennier är väl känt. I många sammanhang har man tröstat sig med att antalet betjänade – alltså människor som oavsett medlemskap berörs av församlingens verksamhet och tar del i olika aktiviteter – är mycket högre än antalet medlemmar. Kanske utvecklingen inte är så alarmerande trots allt?
De dåliga nyheterna är att ”antalet betjänade [i Equmeniakyrkan] har minskat med nästan 22 000 personer mellan 2012 och 2020. Det är en minskning med över 16 procent, vilket kan jämföras med att antalet medlemmar i Equmeniakyrkan under motsvarande tid minskade med 13 procent. Utvecklingen för antalet betjänade i Equmeniakyrkan är alltså än sämre än vad som är fallet med medlemsminskningen.”
Framtidsprognosen är inte munter. För Equmeniakyrkan gäller att om nuvarande minskning fortsätter är det siffran noll som står i medlemskolumnen år 2078. När det gäller antalet betjänade är det än värre: Efter år 2060 finns det inga betjänade kvar.
Men pågår det inte en påkristning i Sverige? Jovisst sker det, om vi med uttrycket menar att enskilda människor kommer till tro och börjar följa Jesus. Men den stora bilden är fortfarande pågående avkristning.
Men är det inte Guds återkomst vi ser? Jovisst, om vi med uttrycket menar att religion fått en mer framträdande roll i kulturlivet och att det finns fler intressanta kristna röster i debatten än tidigare. Men den stora bilden är fortfarande att församlingar och gudstjänstliv krymper.
Vi står inför kriser på ett antal olika områden i Sverige: moraliskt, socialt och ekologiskt. Det sistnämnda ledde Equmeniakyrkan att 2021 utlysta klimatnödläge. Det finns ingen anledning att spela ut olika kriser mot varandra, men den andliga krisen är på sikt den mest allvarliga. Det går därför inte för församlingarna att fortsätta som om allting står rätt till. Det är läge för svensk kristenhet att utlysa ett andligt nödläge.
Magnus Hagevi är kristen och aktiv i Equmeniakyrkan. I artikeln gör han en träffsäker analys av situationen. Han varnar för den liberalteologiska idén att anpassning till samtiden skulle dra människor till kristen tro. Det finns ”ingen forskning som kan visa att ett minskat fokus på Jesus på längre sikt kan kopplas till att nå fler människor, öka intresset för församlingar eller ge ett ökat antal medlemmar. I stället pekar forskningen på det motsatta: församlingar som starkt betonar människors personliga relation med Jesus, efterföljelse, Bibelns betydelse, evangelisation, uppståndelsen och annat som på detta sätt sätter Jesus i församlingens centrum tenderar att stå emot sekulariseringen bäst. Det är dessa församlingar som i störst utsträckning väcker intresse, engagerar medlemmar och får nya medlemmar.”
Här är vägen framåt inför hösten 2022: att frimodigt proklamera de goda nyheterna om Jesus, hålla sig tätt intill Bibelns ord, sätta fokus på evangelisation och apologetik, kalla människor till omvändelse, tro och efterföljelse och uthålligt be Gud om en väckelse som återigen skakar om vårt land.