Många har svårt att hänga med i alla de ideologier och tankeparadigm som i dag präglar den offentliga debatten. Begrepp som till exempel woke, intersektionalitet, postmodernitet och de växande antal bokstäver i olika sexuella preferenser h-b-t-q-i-a-+ är inte alltid så enkla att begripa för gemene man.
Många känner ett främlingskap för det samhälle som växer fram, där gamla etablerade ”sanningar” dissekeras och ifrågasätts och nya heliga dogmer växer fram. Man förundras över att bli ifrågasatt över tidigare självklara insikter om att det råder skillnad mellan pojkar och flickor.
”Föråldrade uppfattningar”, säger samtidens ideologer. Nu råder uppfattningen att alla barn föds neutrala och att det är vi som präglar barnen att bli pojkar och flickor. ”Låt dem bestämma själva”, lyder den politiskt korrekta åsikten. Konsekvenserna är uppenbara, med ökad könsförvirring och tilltagande psykisk ohälsa bland just barn och ungdomar.
Vi lämnar inte små barn att bestämma själva hur man uppför sig i trafiken, och vi bör inte lämna barn ovetande om vad det innebär att bli mogna män och kvinnor i en komplex och utmanande värld. Barn måste uppfostras och präglas av sunda värderingar. Den trygga familjen är och förblir den bästa ”skolan” för denna process, och det oavsett vad PK-politrukerna basunerar ut.
När kända profiler som Gudrun Schyman och andra ropar ”död åt familjen”, och får andras bifall, förfasas många över denna galenskap. Tron på att det grundläggande behovet av en närvarande mor och far är det bästa för barnen stämplas i dag som en reaktionär uppfattning. Att förespråka kärnfamiljen före andra konstellationer är nästan hädelse i dagens debattklimat.
I dag styrs den ideologiska debatten av en medveten elit som sätter ett raster på allt och alla. En elit som i de allra flesta frågor har en annan uppfattning än gemene man. Genom att styra problemformuleringen, erövra inflytande över de politiska partiernas program och målmedvetet styra medieplattformarnas budskap pumpas nya ”sanningar” ut. Sakta blir gårdagens dårskap dagens korrekta – och enda tillåtna – uppfattning.
Ve den medborgare som ifrågasätter det nya prästerskapets trosuppfattningar. Inkvisitorerna är många och obarmhärtiga.
Ve den som vågar ifrågasätta, eller ens antyda en problematisering, av dagens abortpolitik. Du må vara en enkel politiker från Mora eller professor i obstetrik, men drevet kommer att jaga den med ”fel” uppfattning.
Ve den som vågar ifrågasätta den vetenskapliga grunden för de klimatmodeller som i dag styr både debatt och politik. Modeller som andra forskare ifrågasätter men där minsta tveksamhet ofta brännmärks som klimatförnekelse. Forskning som inte får ifrågasättas har blivit religion.
Ve den som knystar minsta tveksamhet till allt som sägs och görs när Pridetågen marscherar fram på våra gator med föreläsningar om sexlekar med piskor och droger. Gårdagens osundheter har blivit dagens normaliteter. Eliterna bestämmer vad du i morgon ska acceptera.
Listan kan göras längre på område efter område. Men åsikter kan konfronteras. Eliter kan bytas ut. Folket – gemene man – följer den vars budskap hörs och vars ledare vågar stå upp för en annan väg. Tystnad och luddighet sätter inga skaror i rörelse, men visionärer med tydliga åsikter och konkreta handlingsplaner kan göra det.
När tokerierna i transfrågan blev alltför uppenbar och sönderopererade ungdomar började ropa om ”stopp” hände något. Läkare tog bladet från munnen, politiker vågade följa efter, opinionen vände och numera tillåts inte omyndiga få bestämma om man ska låta sig bli oåterkalleligt könsopererade. En sundhetens delseger.
Är kejsaren naken måste det sägas.