I tidningen Dagens spalter har det förts en intensiv debatt under sommaren om sambo och föräktenskapligt sex. Den konservativa kristna synen har framförts på ett bra sätt av flera debattörer. Samtidigt noteras tydliga förskjutningar i värderingar och livsstil i riktning bort från en klassisk kristen hållning.

Bibeln är mycket tydlig i dessa frågor. Det finns en klar skillnad mellan att vara gift och ogift, mellan att vara man och hustru och att inte vara det. Ett privat samboskap existerar inte i Bibeln, utan gränsen är tydlig mellan det gifta och det ogifta ståndet.

Bröllopet var den offentliga markeringen, som också reglerades juridiskt. Sex är en handling som bekräftar äktenskapet, det gör man och hustru till ett kött, och det utövas inom ramen för den förpliktande trohetsrelation som äktenskapet utgör.

Allt annat kallas för otukt i Bibeln.

I vissa avseenden stämmer det överens även med allmänna sekulära värderingar. Metoo-debatten var ett bra exempel, markeringen mot sexuellt utnyttjande och tvång var utmärkt. Otrohetsaffärer framställs i de flesta filmer som traumatiska och som ledande till negativa konsekvenser. Detta är i enlighet med kristna ideal. Pornografi och prostitution fördöms för det mesta av en sekulär opinion.

När det gäller synen på äktenskap står dock vi kristna för andra ideal än vad som är rådande i samhället i dag.

1978 kom jag ut med boken Ungdomar och kärleksproblem, som blev ett av det årets mest kontroversiella böcker i kristenheten. Expressen gjorde både en löpsedel och förstasidesrubrik om den. Jag var ganska nygift när jag skrev den och hade nyss tagit mig igenom erfarenheter av kraschade tonårsförälskelser och en väntan på äktenskap i en ganska snabb sällskapsperiod. Boken var resultatet av min egen frustration över saknaden av praktisk kristen undervisning på området.

Normerna var glasklara vid den tidpunkten i svensk kristenhet: Sex var en underbar gåva från Gud, men skulle användas inom ramen för det trogna, heterosexuella äktenskapet. Men det saknades praktisk vägledning och undervisning om hur man skulle kunna leva efter detta ideal.

Att vänta med sex till bröllopsnatten kräver kloka förberedelser före äktenskapet, var en av bokens slutsatser. Man bör inte rusa in i relationer för snabbt och inte styras av tillfälliga förälskelser. Att lära känna varandra först och tillsammans söka Guds vilja och ledning, är rätt ände att börja en relation. Den fysiska beröringen behöver begränsas i början i en relation, och man måste umgås på ett vist sätt om man vill vänta till bröllopsnatten med den fysiska föreningen.

Kristen etik får aldrig utformas utifrån sociologi och opinionsundersökningar. Det är Guds ord som ger riktlinjerna för lära och liv för den kristne – inte praxis. Kyrkans lära får inte svaja utifrån praxis eller människors misslyckanden. Idealen behöver läras ut och prägla varje ny kristen generation.

Men det behövs också praktisk vägledning och undervisning som hjälper människor att leva i enlighet med idealet. Det är nödvändigt att pastorsutbildningarna ger redskap för att undervisa om de kristna idealen i församlingarna. Nåd och kärleksfull vägledning behöver gå hand i hand med tydlighet.

Min samlade pastorala erfarenhet är att det är ganska enkelt att förklara dessa kristna ideal för dem som nyligen har blivit kristna och saknar kristen bakgrund. Ett betydligt större problem är det med kristna som anpassat sig efter världens värderingar, som ofta har svårt att acceptera en undervisning utifrån klassiska kristna värderingar.

Modiga pastorer som predikar Guds klara ord med en förankring i bibliska värderingar – det är nödvändigt för den svenska kristenhetens framtid.