Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Få bedömare blev förvånade över förra veckans terrorattentat i London och många menar att terrorhandlingar är något vi får räkna med framöver. Västerländska sekulära analytiker förbiser dock ofta en viktig faktor – att de själva har lagt en del av grogrunden till terroristernas hat, skriver Per Ewert. Foto: Matt Dunham / AP / TT

Aggressiv sekularism grogrund för islamisk terror

Ledare · Publicerad 00:01, 31 mar 2017

Förra veckan skedde ett nytt terrorattentat – denna gång i London. Få bedömare blev förvånade, utan menade att terrorhandlingar är något vi får räkna med fram­över. Men analyserna går vidare: vad är det som driver terroristerna, och finns det något sätt att stoppa dem? Västerländska sekulära analytiker förbiser dock ofta en viktig faktor – att de själva har lagt en del av grogrunden till terroristernas hat. 

I USA pågår förhandlingar om Trumps flyktingstopp, tänkt att sätta stopp för terrorismen. Rent statistiskt är det en återvändsgränd; noll flyktingar har sedan 1980 bokförts för terrorhandlingar i USA. Radikaliseringen och riskerna finns inom landet. Även i Europa diskuteras huruvida terrorister kan dölja sig bland flyktingströmmarna. Detta kan naturligtvis inte uteslutas, men när vi ser på genomförda terrorbrott så ligger faran även här inom våra egna gränser.  

Det är inte självklart att sekularism kan förhindra islamisk terror. I stället tycks det ofta vara tvärtom. De länder som drivit sekularismen längst har också sett den största muslimska radikaliseringen. Bland ungdomar i Frankrike som ansluter sig till IS har nästan samtliga gått på sekulära offentliga skolor, inte religiösa. Det var också inom England som Adrian Russell förvandlades till Londonterroristen Khalid Masood. I staden Luton – där för övrigt både tunnelbanebombarna 2005 och den svenske självmordsbombaren Taimour Abdulwahab radikaliserades – mötte han radikala muslimer som väckte jihadismens glöd. 

Ett verkligt öppet samhälle gör det möjligt för olika uttryck att leva sida vid sida och slipas mot varandra. Förra sommarens märkliga burkinidebatt i Frankrike samt den nya EU-domen om förbud mot religiösa symboler på jobbet riskerar däremot att öka radikaliseringen. De som vill värva nya rekryter till IS kan bara viska i örat på arga unga män: ”Ser du? Beväpnad polis tvingar muslimska kvinnor att klä av sig, och kvinnor får sparken om de har muslimsk klädedräkt. De har förklarat krig mot islam, är du med och slår tillbaka?” 

Sekularisterna går vilse när de tror att religionsaversion är ett uttryck för neutralitet och öppenhet. Även sekularism är ju en ideologi med krav på underkastelse, och ju starkare den pressen blir i Europa, desto svårare blir det för troende människor att navigera. Om valet står mellan att antingen blir strikt privatreligiös eller också radikaliseras, är risken stor att många kommer att dras till det andra alternativet.

Gudlöshetens apostlar beskriver gärna troende kristna och muslimer som samma skrot och korn. Det är dock en vrångbild. Muslimer som blir mer hängivna dras lätt till jihadismen, som ligger så nära Muhammeds ursprungliga uttryck för islam, och även ger möjlighet till religiöst och politiskt herravälde här och nu. Hängivna kristna däremot har inget av maktambitioner och våld att hämta ur Jesu exempel. Här visar sig också skillnaderna mellan de två världsreligionerna som tydligast: kärnan i kristendomens gudsbild är kärlek, medan islams är underkastelse.

Om västvärlden vill minska terrorhotet måste de sekulära förkämparna inse att deras intolerans mot religionen kan väcka en mycket farlig revanschlust. Framtidens samhälle behöver kunna rymma både en tydlig kritik mot islam, och samtidigt en öppenhet för religion i offentligheten.

Om västvärlden vill minska terrorhotet måste de sekulära förkämparna inse att deras intolerans mot religionen kan väcka en mycket farlig revanschlust.

Inspireras av brittisk ensamhetsminister

Ett dödshot för individer och kostnad för samhällsekonomin. Ensamhetens konsekvenser har fått uppmärksamhet i Storbritannien där regeringen lanserat...

Trettio år i fängelse för ett förlorat barn

Ledare Lagstiftning Trettio år är en lång tid för den som sitter i fängelse. I Sverige är det ett straff som så gott som aldrig utdöms. Snitt-tiden i fängelse för så...