För bara några år sedan var kunskapen om islamism i allmänhet och det Muslimska brödraskapet i synnerhet låg i Sverige. Knappt några, förutom de som flytt Brödraskapets terror och förtryck, hade några vidare begrepp om islamismen som politisk kraft och den nätverksorganisation som Brödraskapet utgör.

I dag är kunskapen väsentligt större även om mycket återstår att upptäcka och kommunicera ut. Den islamism som Brödraskapet företräder och missionerar är en bokstavstrogen syn på islams urkunder, men som kompletterats med såväl fascistiska och nazistiska ideal samt marxistiska influenser.

Framväxten av Brödraskapets i grunden fascistiska och våldsapologetiska ideologi har under utvecklingen följt och inspirerats av världshändelser som andra världskriget, Förintelsen och 1960-talets frihetskamper mot kolonialmakterna.

Även om det funnits en mindre grupp av muslimer i Sverige en längre tid, så skapades Brödraskapets tillväxtpotential som en bieffekt av arbetskraftsinvandringen på 1960- och 70-talen. Då grundades de första källarmoskéerna, som i vissa fall utvecklades till regelrätta moskéer.

Under 1970-talet tog Sverige emot många flyktingar från kriget i Libanon, bland dem många palestinska araber. De etablerade sig här i Sverige och tog med sig både religionen och konflikten med Israel. Det var under denna period som den islamistiska antisemitismen importerades till Sverige.

Den svenska välfärden var också under denna perioden som mest välmående, samtidigt som delar av grundvalarna, Folkbildningssverige, var under omdaning. När den nioåriga grundskolan kompletterades med en gymnasieskola som var öppen för alla, blev folkbildningens nya uppgift bland annat att utbilda migranter.

Genom att engagera sig i folkbildningsrörelsen såg Brödraskapet en ny finansieringsmöjlighet.  

Med hjälp av folkbildningen skapade Brödraskapet sina egna strukturer och grundlade satsningar på moskébyggen, som kompletterades med utländskt kapital. Brödraskapets höga adaptiva förmåga samt goda organisatoriska kompetens kom att spela en stor roll.

I dag dominerar Brödraskapet det muslimska civilsamhället och har visat sig vara det nätverk som lyckats bäst att ge intryck av att företräda alla Sveriges muslimer.

Den politiska etableringen skedde främst i början på 1990-talet, och i Brödraskapets fall har detta sitt ursprung i den källarmoské som låg på Ringvägen i Stockholm, det som i dag är Stockholms moské vid Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm.

Det är ur denna miljö, som redan då var starkt antisemitisk, som bland annat Mahmoud Khalfi är sprungen ur. Khalfi dök upp för första gången i partipolitiska sammanhang när han 1994 nomineras av Socialdemokraterna i Stockholms stad till olika nämnder och styrelser.

Mahmoud Khalfi är i dag imam i Stockholms moské och har offentligt deklarerat sina sympatier med Muslimska brödraskapet.

Samma år inledde den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen – numera Tro och solidaritet – ett samarbete som resulterade i det projektavtal som slöts mellan Broderskapsrörelsen och Sveriges Muslimska råd 1999. Ett råd som domineras av Muslimska brödraskapet.

Broderskapsrörelsen förband sig då att garantera ett visst antal muslimska socialdemokratiska mandat i riksdag, landsting (i dag regionfullmäktige) samt kommunfullmäktige. I tillägg förband sig Broderskapsrörelsen, å Socialdemokraternas vägnar, att verka för att särlagstiftning för muslimer infördes samt att muslimska friskolor skulle byggas ut.

I dag, drygt tjugo år efter att projektavtalet ingicks, har i praktiken samtliga punkter i avtalet uppfyllts utom vad avser helgdagar och ledig tid för fredagsbön i kollektivavtal.

Och de orter som identifierades som prioriterade för samarbete mellan parterna sammanfaller med Polisens förteckning över utsatta eller särskilt utsatta områden – områden som präglas av ökade spänningar och religiös radikalisering.

Fotnot: Se Hotspots program med Johan Westerholm om Muslimska brödraskapet här