Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära.
Efesierbrevet 2:17

Världen idag

Medias och UD:s roll när PKK-spåret trasades sönder

En rad vittnen från mordnatten beskrev svartmuskiga män med utländskt utseende i närheten av mordplatsen. Vittnesmålen styrks av avlyssning och buggning, men Pierre Schori, Sverker Åström och Jan Guillou bidrog till att trasa sönder Palmeutredningen via politiska påtryckningar och mediedrev i SVT och Aftonbladet.

Kulturserie · Publicerad 05:00, 7 jul 2022

Klockan 22.00–22.20. I korsningen Sveavägen–Kammakargatan står en mörkhårig man med mustasch som har ett otäckt utseende och liknar Belker i tv-serien ”Hill Street”.

Klockan 22.50. I samma korsning står en man med ett härjat utseende som beskrivs som en turkisk invandrare.

Klockan 22.48. På norra trottoaren på Tunnelgatan 30 meter öster om Sveavägen vandrar en man nervöst fram och tillbaka. Han pratar i walkie-talkie, ger ett svartmuskigt intryck och ser ej svensk ut – troligen sydeuropé.

Klockan 23.17. En man, som ser ut att komma från Grekland eller Turkiet, står i gathörnet Tunnelgatan–Sveavägen och spanar norrut längs Sveavägen.

Klockan 22.55. Två bilar med fyra utländska män står på västra sidan av Sveavägen vid Tegnérgatan. De talar grekiska, afghanska eller turkiska och samtalar på samma språk med en man på andra sidan Sveavägen.

Klockan 23.10. Där Tegnérgatan korsar Saltmätargatan står en man och väntar. Han blir besvärad av vittnet som ser honom, uppvisar ett ”främlingsuttryck” med utomeuropeiskt utseende, typ marockan.

Klockan 23.21. En bilförare som kör upp mot Sveavägen från Tunnelgaten ser mördaren och beskriver honom som en ”utlänning eller mycket mörk svensk”.

Klockan 23.22. Ett vittne ropar ”turkjävel” efter en ”utlänning” som springer på honom vid Olofsgatan 16. Mannen kastar sig in i en väntande bil som kör mot Sveavägen.

Klockan 23.26. I en förmodad flyktväg i korsningen Birger Jarlsgatan–Snickarbacken ser en taxi­chaufför en svarthårig, utländsk man som hastigt sätter sig i en VW Passat med öppen framdörr. Precis när bilen kört i väg kommer en polisman springande nerför Snickarbackens trappor.

Klockan 23.30. På Smala gränd går en man – en blandning mellan en skandinav och en latinare – hopkrupet, hastigt, som om han vill springa från David Bagares gata mot Snickar­backen och vidare mot Birger Jarlsgatan.

36 timmar efter Palmemordet ringer en sovjetisk tolk och hyresvärd till polisen. Kvinnan är mycket rädd eftersom polisens signalement på mördaren stämmer överens med hennes hyresgäst, som är försvunnen sedan morddagen.

Hon har hittat en kartskiss i mannens rum när hon städat, med Sveavägen, biografen Grand och en markering vid mordplatsen. Mannen, som heter Latif, har bott i lägenheten en månad, och hade en mörk rock i trefjärdedels längd och keps när han försvann. Latif är kommunist, har starka Sovjetsympatier och ogillar den svenska regimen.

Fyra dagar efter mordet förhörs Yvonne, som direkt efter mordet möter den man som springer från mordplatsen på David Bagares gata. Polisen visar en bild på Latif och Yvonne bekräftar att mannens kroppsbyggnad och rocklängd stämmer men betonar att hon inte såg mannens ansikte.

När polisen slår till mot PKK i januari 1987 finns journalisten Jan Guillou på plats. Han har därefter flera tv-program i Sveriges Television (SVT) och en rad kulturartiklar i Aftonbladet som förlöjligar polisens agerande.

I SVT:s Rekordmagazinet får inbjudna personer tala om ”polisens hets mot kurderna”. Att några av dem har kopplingar till PKK framkommer inte.

DN-journalisten Ann-Marie Åsheden, som länge följde Hans Holmérs spaningsarbete på nära håll, betonar att Holmér aldrig sade ”kurdspåret” utan betonade att spåret handlade om PKK, inget annat.

– En av de medverkande i Rekordmagazinet, Memo Yildiz, var god vän till Jan Guillou och en politisk åsiktsfrände till honom, vilket innebar en tydlig jävsituation. Programmet ägnade hela timmen åt det Guillou kal­lade ”Holmérs förföljelse av kurder”, trots att PKK var en organisation med en ganska extrem politisk inriktning, säger Anna-Marie Åsheden.

Den 5 februari 1987 beslutar regeringen att spaningsledningen ska övertas av riksåklagaren. När Holmér avsätts upprättar UD en PM, delvis skriven av kabinettsekreterare Pierre Schori, med kritik mot Palmeutredningen för att inte ta vara på UD:s tips.

Den 31 mars 1987 möter Schori den nya Palmeutredningen för att ”informellt” gå igenom olika uppslag. Sedan morddagen rapporterar Klas Bergenstrand, regeringens representant i Palmegruppen, till Schori.

På 1980-talet samarbetade inte poliser i olika länder, så den svenska polisen är tvungna att gå via UD för att få kontakt med utländsk polis. UD-anställda får direktiv om att alla mordtips ska gå till UD:s expert i krigsmaterielfrågor, Nils G Rosenberg, för att Schori och övriga UD-chefer ska få ”en helhetssyn på materialet”.

Sverker Åström blir snabbt Hans Holmérs ”rådgivare” i utrikespolitiska frågor, styr bort misstankarna från Sovjet och pekar ut Sydafrika och andra högerregimer.

Den 11 mars 1986 åker Åström till Damaskus för att besöka en ambassad som han beskriver som ”den kanske bästa källan som finns” när det gäller palestinska grupper. När Åström uppdaterar sig om möjliga internationella kopplingar i Damaskus är redan PKK-spåret, med sitt ursprung i Syriens huvudstad, polisens huvudspår.

I slutet av 1987 ber Palmeutredarna UD om hjälp för att via ambassaden i Paris intervjua den iranske exil-ministern Banisadr om Irans inblandning i mordet. Via Nils G Rosenberg säger Pierre Schori nej, ett avslag som upprepas i februari 1988. Scenariot bidrar till Ebbe Carlsson-affären.

I juni 1988 upptäcker tullen i Helsingborg att en polis som är Ebbe Carlssons livvakt försöker smuggla in olaglig avlyssningsutrustning. Carl Lidbom presenterar sin Säpo-rapport den 10 april 1989; och samma dag beslutar regeringen och oppositionen att buggningen av den sovjetiske diplomaten inte ska utredas.

I stället för att använda buggningen för att hitta Palmes mördare används den för att åtala polischeferna för olovlig avlyssning och smuggling. Säpos utredning avbryts, Kegö och Barrling tvingas lämna Säpo och regeringen ger dem ”särskild tystnadsplikt” om buggningen av den sovjetiske diplomaten som kände till mordet i förväg.

– Vi blev utsatta för en KGB-operation, sammanfattar Walter Kegö händelseförloppet.

Flera kurder i den utpekade PKK-cellen i Malmö döms senare för grova brott. Erdogan Sarikaya döms för heroinsmuggling och Garip Kent för grova narkotikabrott. Mehmet Tas som enligt polisen har ”en lång historia inom kriminella kretsar” och vars verksamhet misstänks ha finansierat PKK, hittas 2008 avrättad i sin lägenhet med en kula i bakhuvudet.

I april 1998 citerar turkiska tidningar PKK:s befälhavare Semdin Sakrik, som gripits av turkiska trupper: ”Vi dödade Olof Palme.” PKK:s ledare Abdullah Öcalan berättar i juni 1999 i en turkisk domstol att en utbrytargrupp från PKK, ledd av Yildirim, kan ha mördat Palme.

År 2016 besöker Jan Henrik Barrling och Walter Kegö Palmeutredningen för att lämna över sin skrivelse på 87 sidor som legat och väntat sedan november 1993.

Palmeutredningen får även Barrlings samtalsanteckningar från mötet hemma hos kontraspionagets chef Tore Forsberg. Barrlings stödord när Forsberg återger innehållet i ambassadbuggningen ger en bild av illegalisternas verksamhet i Sverige: ”onormalt liv, här som soldat, tillverka falska dokument, senhösten 1985, nervös, utrustning att använda under viss tid, vit kodbok, antenn/mottagning, ubåtar och kommandogrupper till Sverige, troligen två utrustningar, en med kort räckvidd, arbete dag som natt, ’gällde livet’, våt affär, större sammanhang, mycket viktigt, Sverige rustar ner och en omfattande riksdagsprocedur krävs för att ändra detta, jämför förhållande i Sverige med Punjab [mordet på Indira Gandhi; red anm], ledarna ska topphuggas, Palmenatten är enda vaknatten, skrattar åt radion 1 mars, vaksamhet fortsätter, dock ej lika intensivt, ytterligare en våt affär (Algernon?)”.

Även en invändning från den avlyssnade sovjetdiplomatens fru finns med:

”Du påstår att kommunismen ska hit. Det är kriminellt att pracka på kommunismen på detta folk.”

När polisen slår till mot PKK i januari 1987 finns journalisten Jan Guillou på plats. Han har därefter flera tv-program i Sveriges Television (SVT) och en rad kulturartiklar i Aftonbladet som förlöjligar polisens agerande.

Saklig ideologisk debatt behövs inför valet

Ledare I dag är det exakt en månad kvar till valet. De gångna fyra årens rikspolitik har främst känts som... torsdag 11/8 00:20

Internt stöd för Trump efter razzia

USA. Att den federala polisen FBI har sökt igenom Donald Trumps egendom Mar-a-Lago i Florida har utlöst... torsdag 11/8 14:00

Låt oss ivrigt söka vinna Andens gåvor

Krönikor Måndag morgon i Kenya. Huvuduppdraget med kampanj och kvinnokonferens var avklarat. Människor hade... torsdag 11/8 00:00
E-tidning
Under perioden 20 juni–19 augusti är kundtjänst endast öppen vardagar kl 10–12.
Magasin
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier