Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära.
Efesierbrevet 2:17

Världen idag

Jättefantasin i Birger Forells huvud som blev verklighet

1947 var Birger Forell med att grunda staden Espelkamp för att bidra till att bygga upp det nya Tyskland och hjälpa återvändande krigsfångar och flyktingar. Samhällsandan var tydligt präglad av de kristnas insatser.

Espelkamp var inte den enda nybyggargemenskapen men har sagts stå ”i särklass bland nya samhällsbildningar”, skriver Johan Sundeen.

Kulturserie · Publicerad 00:00, 24 aug 2021

Efter att ha besökt ett antal före detta ammunitionsmagasin, vilka förunderligt nog klarat sig undan de allierades bombräder, började kugghjulen i Birger Forells hjärna att snurra intensivt: ”Jag har en jättefantasi i mitt huvud /.../ Vi skulle här kunna skapa ett helt samhälle. /.../ Tiden har kommit för oss att inte bara samla skor och kläder.”

Kring dessa magasin och den infrastruktur som byggts upp för att betjäna krigsanläggningen i skogen kom en nybyggarstad att växa fram.

Espellkamp, som ligger nära den holländska gränsen i förbundsladet Nordrhein-Westfalen, är en av flera småstäder som etablerades för att skapa ordnade livsmiljöer i ett efterkrigstyskland präglat av förstörelse, nöd och enorma migrationsvolymer. Den grundlades som en stad byggd av och för flyktingar och hemvändande krigsfångar.

I slutet av november 1946 redogör Birger Forell för sitt första besök i den av luftoffensiver oskadda miljön i Espelkamp. Han skriver om hundratalet robusta, förstklassiga byggnader, alla samlade på en yta om fyra kvadratkilometer.

Några av dessa lokaler sägs vara av ”jätteformat”. Enligt en första uppskattning på plats från Birger Forells sida skulle området kunna ge tak över huvudet åt 5 000 personer.

Storslagna planer till trots är det enskilda människor, inte anonyma kollektiv, som står i centrum för Forells efterkrigsarbete. Efter ett lägerbesök i Grantham noterar han tillfredsställd att detta stopp på resan visade sig vara värt att göra eftersom han fick tillfälle att anvisa två interner – en med yrkesbakgrund som bonde och en som mekaniker – att söka sig en plats i Espelkamp.

Forell lät sig inte blockeras av den känsla av utsiktslöshet som flyktingsströmmar i miljontal kunde skapa. Nyckeln till ett positivt förhållningssätt var för honom att se den enskilda människan.

Metaforiskt talade han om nödsändningar från Sverige som ”en droppe på stenen”, med tillägget att ”vi är lyckliga över varje sådan droppe”.

Snarare än som ett vid skrivbordet grundlagt försök till att bygga ett mönstersamhälle, ska flyktingstaden ses som en av specifika historiska omständigheter, och av rena tillfälligheter, tillkommen lösning. Målsättningen var att vända bostads-, arbets- och hopplöshet till hemhörighet, sysselsättning och framtidstro för en begränsad grupp människor.

Den kristna prägeln var ett resultat av bland annat i projektet engagerade hjälporganisationers ideologiska hemhörighet.

De bärande idéerna bakom stadsbygget fångades upp av samtida svenska pressröster. Espelkamp beskrevs som ”en idésymbol” för ett nytt Tyskland.

Med formuleringar som kan föra tanken till klosterliv karakteriserades den runt ammunitionsmagasin byggda samhällsgemenskapen som ”bönens och arbetets stad”. Nybyggarandan skulle bryta känslor av meningslöshet som grep omkring sig bland tyskar som hade förlorat allt och som hade varit hänvisade till åratal av lägertillvaro.

Birger Forell såg inte de återvändande krigsfångarna och flyktingarna i första hand som offer i behov av hjälp, utan som människor förmögna till eget ansvar och egen försörjning. Hans argumentation för vikten av att befria människor från klientskap är en integrerad del av hans kristna livsåskådning.

Espelkamp var inte den enda nybyggargemenskapen som uppstod under tidig efterkrigstid, men staden har sagts stå ”i särklass bland nya samhällsbildningar”. Stadens konsolidering och tillväxt måste förstås som en integrerad del av det västtyska efterkrigsundret.

I dag har Espelkamp cirka 25 000 invånare.

När Espelkamp 1958 firade tio år som stad var grundaren Birger Forell inte på plats; han var förhindrad att delta på grund av sjukdom. I ett brev i april 1958 heter det att han alltjämt arbetar, men ”farten blir inte fullt så vild som förr av det enkla skälet att jag inte orkar med så mycket på en gång”.

Decennier av en närmast ofattbart krävande gärning i tjänst hos Gud och hos medmänniskan hade börjat ta ut sin rätt.

Några månader efter det ovan nämnda brevets avfattning var Birger Forell död. Han gick, har det sagts, bort ”mitt i sin gärning, levande och fylld med planer och projekt”.

Citaten kommer från Birger Forells dagböcker.

Studie: Fem barn föddes levande efter abort

Minnesota. Fem foster föddes levande efter en abort i Minnesota förra året. Det slår en rapport från... onsdag 10/8 21:00

En sund familjepolitik ger styrka åt samhällsbygget

Ledare Det är tyst om familjen i valrörelsen. Samtliga riksdagspartier står i princip bakom uppfattningen... onsdag 10/8 00:20

L: Inför förskoletvång för barn med dålig svenska

Barnomsorg. Liberalerna (L) vill införa förskoleplikt för barn som ligger efter med svenskan. I valmanifestet... onsdag 10/8 17:00

En anpassning till samtiden drar inte fler till kristen tro

Ledare Sommaren går in för landning och semesterfirare återvänder hem. Skolor och arbetsplatser förbereder... tisdag 9/8 00:00
E-tidning
Under perioden 20 juni–19 augusti är kundtjänst endast öppen vardagar kl 10–12.
Magasin
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier