Värme och lekfullhet på mångsidigt nytt album

Jag har allt annat än en djupare relation till Ethan C Davis sedan tidigare. Snarare har hans namn på sin höjd mest ”fladdrat förbi” i farten.

Men så kommer tonerna från hans ”Taller”. Och sedan går det inte att sluta lyssna. Sången låter inte som något annat just nu. Den bjuder på en så stor dos av charm och just det där – något unikt – att det inte går att göra annat än att stanna till vid den. Den studsar fram i ett lekfullt landskap, bjuder på leenden och får högtalarna att gå varma.

Det är just dessa två parametrar, lekfullhet och något unikt, som blir två röda trådar på hans nya album, Charmed. Kalifornienartisten Ethan C Davis är en del av lovsångskollektivet Isla Wista Worship i Los Angeles, men det är inte lovsången som riktigt står i fokus här – även om den också ryms.

I stället bjuder Davis på låtar som kan gå lite åt vilket håll som helst. Han kan bjuda på helt avskalade toner, som i ”Melting”, bjuda på falsettsång i ”What you paid for”, eller lätt jazziga toner i kärleksfulla ”Honeymoon”. Han har till och med modet att öppna lugnt med sin låt ”First love” – med risk att de som söker lite högre tempo tröttnar och flyr vidare till nästa skiva direkt.

Men det är inte upptempo-pop som Davis bjuder på. Charmed är en till största delen lugn skiva, men den värmer så mycket att det inte är något man lägger någon vikt vid. Ofta är det Ethan C Davis och en gitarr eller ett piano – och det räcker alldeles utmärkt. För till sitt sällskap har han sällsamma, djupa och personliga texter om Gud och kärleken till Jesus, som i ”Therapy”.

Den som letar fart och fläkt gör alltså bäst i att fortsätta sitt sökande på annat håll – men alla andra bör stanna upp och ge Ethan C Davis en lyssning eller två.

I ett myller av ny musik är det något som griper tag med den här skivan. Det som skulle bara kunna bli en vanlig lyssning av en ny skiva blir till något djupare än så. För det är just det som Davis lyckas så bra med här: att gå på djupet. Att beröra. Det är just i de stunderna, där det är som mest avskalat och personligt, som han lyckas allra bäst – även om redan nämnda ”Taller” är ett undantag och skivans riktiga russin i kakan.

Den lite diffusa ”Easy”, som studsar åt lite olika håll, bryter mönstret och bjuder på ett högre tempo. Men det är inte den som lever kvar efteråt. Det som finns kvar i hjärta och själ är texterna, där han skalar av och sätter strålkastaren på sin stora kärlek: Jesus. Precis det gör han igen, efter lite schizofrena ”Easy”, och efterlämnar en känsla i öronen av mersmak.

Charmed är en skiva med många lager, där mer finns att upptäcka vid varje lyssning. Det är en skiva som kommer leva kvar länge framöver – just tack vare precis det.

Och så var det ju det där med ”Taller”; där Ethan C Davis sjunger om hur han fann relationen med Jesus och därigenom växte som person. Det är en så briljant låt att bara den skulle räcka som anledning för att ge hela skivan en chans – men uppenbart är att Ethan har mycket mer på sin mångfacetterade lyra än så.