Väckelser och revolution

USA har en historia med många stora och omtalade väckelser. En av de främsta moderna väckelsepredikanterna var Billy Graham (1918–2018), som även predikat i Sverige.

I Gallups årliga undersökning om vem amerikanerna ser som mest beundransvärd (man och kvinna), vilken genomförts sedan 1948, återfinns Graham 61 gånger på topp-tiolistan, vilket är flest gånger bland alla personer som finns med på den samlade listan. Han var dessutom vän med en rad presidenter, från Eisenhower och framåt.

Det hela pekar hän mot det amerikanska, flera sekler långvariga, ”väckelse­fenomenet”.

Tanken på att leva ”omvänd” var centralt redan bland de tidiga puritanerna. Väckelser (revivals), främst orienterade mot enskilda individer eller grupper av människor, förebådade den första Stora väckelsen, The Great Awakening, som svepte över de östra befolkade delarna under perioden 1720–1750 och påverkade hela befolkningsgruppen.

Man kan säga att väckelser påverkar individer och grupper, medan stora väckelser, Awakenings, kan förändra ett helt nations­medve­tande. Så kom den första stora väckelsevågen i Amerika att skapa en enhet, en känsla av samhörighet i de 13 kolonierna. Den befrämjade även den tidiga och centrala tanken på ett fortsatt bygge av ett bibelcentrerat samhälle. Några skulle kalla det en biblicistisk mentalitet. Hur som helst blev Bibelns berättelser mönsterbildande för många, många amerikaner.

I detta sammanhang bör nämnas att historiker sett ett samband mellan The Great Awakening och den amerikanska revolutionen. Exempelvis skriver Paul Johnson att revolutionen var i huvudsak ett politiskt och militärt uttryck för den Stora väckelsen. Det var väckelsen som sammansvetsade folket och möjliggjorde det amerikanska frihetskriget.

Man kan se att revolutionen i vissa sammanhang kunde förstås som den sista fasen i Exodus-dramat, det sista skedet innan man var helt fri från de ”egyptiska” (brittiska) banden.

De som låg bakom de tecknade puritanska tankebanorna har emellanåt kallats ”the planting fathers”. När vi närmar oss den amerikanska revolutionen, befrielsekriget, och födelsen av de förenade amerikanska staterna framträder nya personer, de som ofta kallas författningsfäder, ”the founding fathers”.

Dessa var i mycket präglade av de puritanska tankegångarna, men några av dem hade även influenser från franskt upplysningstänkande. En av dem kom att få en mycket tongivande roll i processen, nämligen Thomas Jefferson.

Vad som är viktigt att notera är att den amerikanska revolutionen genom sin bakgrund i den puritanska traditionen och i den Stora väckelsen hade helt andra förutsättningar än den som var för handen i Frankrike när den franska revolutionen tog fart. Den amerikanska revolutionen fick därmed inte den anti-kyrkliga och anti-klerikala karaktär som den franska revolutionen fick.

Och medan kristendomen i Europa, genom upplysningstänkandet, alltmer slog in på en deistisk väg – det vill säga att Gud var skaparen och moralens grund men fanns på distans – så räknade man i Amerika med en aktiv Gud som fortfarande trädde in i historien. Även upplysningspolitiska tänkare som Jefferson, liksom Benjamin Franklin och John Adams, argumenterade för tanken på att Gud är involverad i den amerikanska historiska utvecklingen.

Dessutom var det så att när det europeiska upplysningstänkandet, med efterföljande politiska idéer som kom att leda fram till liberala och socialistiska ansatser och aktivism på den europeiska kontinenten, så fick man i Amerika erfara en andra stor väckelsevåg, som kom att överskölja den nybildade nationen. Den har benämnts ”the Second great awakening” och varade under perioden 1790–1840.

Det hela ledde till att Europa och USA i religiöst hänseende kom att hamna på mycket olika vägar under resan därefter, vilket till stora delar förklarar varför situationen än i dag är annorlunda i Europa än i USA när det gäller kristendomens ställning.