Kultur
Hotet från Ryssland – vårt öde och verklighet
Kanske finns det något djupt mänskligt i att in i det sista behålla tron på att något hemskt inte ska ske.
Oscar Jonsson
Varför, och hur, är Ryssland ett hot mot den demokratiska och rättsstatliga västvärlden, inklusive Sverige?
Den frågan ställer sig Oscar Jonsson, forskare, doktor i krigsvetenskap och expert på rysk krigsföring, i en angelägen och synnerligen aktuell nyutgiven bok: Hotet från Ryssland.
Innan den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina den 24 februari 2022 ställde sig många svenskar och västerlänningar frågan om vi, egentligen, behöver oroa oss för Ryssland.
Författaren, själv förtalad av ryska utrikesdepartementet som ”en russofob”, slår fast att vi vet själva att frågeställningen om Ryssland är ett verkligt hot rymmer ett enda svar: Ja, det visar deras ageranden.
En konkret konsekvens av detta är att på kort tid svängde också de två nordiska staterna som stått utanför den nordatlantiska försvarsalliansen NATO – Finland och Sverige – genom att lämna sin alliansfrihet och söka medlemskap.
”Kanske finns det något djupt mänskligt i att in i det sista behålla tron på att något hemskt inte ska ske”, framhåller författaren apropå hur svensk utrikes- och försvarspolitik historiskt har sett ut gentemot Ryssland/det forna Sovjetunionen ända sedan 1925 års godtrogna försvarspolitiska beslut, åtta år efter den kommunistiska statskuppen i Sankt Petersburg.
En modern variant av detta är Sveriges och västvärldens passivitet inför att Ryssland i ett fem dagar långt krig i anslutning till OS-invigningen i Peking 2008 lade under sig en femtedel av Georgiens territorium.
Konkret och lättfattligt ger Oscar Jonssons faktabaserade analys en genomgång av den ryska regimens verktygslåda, vilket i grunden syftar till det övergripande målet att genom ett auktoritärt och antidemokratiskt styre behålla makten och kontrollen över sitt jätterike – samtidigt som omvärlden utmanas: det militära hotet, underrättelsehotet, cyberhotet, informationshotet och det ekonomiska hotet.
Vad som med andra ord är den verklighet, det öde, vi i Sverige och västvärlden tvingas leva med – och försöka hantera.
