Vi måste ner på våra knän

En god väninna till mig bor i ett Stockholmsområde med mycket skjutningar och oroligheter. Tidigare har just den här orten betraktats som en fin ort med skötsamma invånare, men det är på senare år som stridigheterna har brutit ut.

Min väninna har en 19-årig son som en dag kom hem och frågade sin mamma om de kan flytta från området. Chockad över den plötsliga vändningen frågade min väninna: ”Varför?” Sonen har sin skola och familj och vänner där, varför ville han flytta?

Sonen berättade att han är trött på de nästan dagliga skjutningarna, att det sprängs i portarna och att varje dag bli stoppad av polisen för visitering (min väns son är färgad).

Att vara skötsam är inget som syns på utsidan och att vara god är inget polisen ser. De ser bara en färgad tonåring, och det i ett område där det skjuts. Och trots att samma pojke är minst lika rädd som Gun-Britt 79 år, så är det inget som syns eller tas hänsyn till. Så han vill bort.

Sonens argument är att det är svårt att bo kvar i ett område där oron härskar, där det inte finns frid i själen.

Jag delar pojkens bild. När jag kom till Sverige fanns det en sorts frid över bostadsområden. De var inte fyllda av rädsla och oro. Men nu för tiden är man på sin vakt konstant. Det kan ske ett plötsligt rån på en parkeringsplats eller på promenaden, och man är inte helt trygg hemma heller. När vi sitter och skrollar mejlen eller meddelanden så finns det skickliga bedragare som vill lura oss.

Man blir helt matt och undrar varifrån allt detta mörker kommer som tagit över vårt samhälle. Allt detta mörker som tar vår energi och vår kraft, där glädjen inte längre får utrymme att växa. Vem är det som har öppnat upp för allt mörker?

Jag tror det i mångt och mycket handlar om att Sverige en dag öppnade ett fönster där mörkret som härskar över världen kunde komma in. Då är det inte heller så ofattbart att våra bostadsområden är så oroliga. Under hundratals år levde det svenska folket som kristna och byggde kyrka efter kyrka och församling efter församling.

Tills folket sakta släppte taget om Herren och nu har blivit världens mest sekulariserade land. Att vara bäst är inte alltid något att vara stolt över. Men det är väl värt att komma ihåg att Sveriges lag, än i dag, är baserad på Bibeln, som säger ”älska din nästa”, samt på de tio budorden, som formulerades för att vägleda oss till att leva rättfärdigt. Jesus kom med samma budskap och samma befallning, att vi skulle älska varandra.

I dag lever vi i nåden och välsignelsen från våra förfäders böner. Det är dags att vi börjar be för vårt land igen, så att Sverige åter blir upprättat i sin relation till Herren. Vi måste ner på våra knän och ta fram vår kämpande tro. Vi måste kriga i bön för Sverige och kommande generationer. Jesus betalade ett högt pris för att vi ska leva i enhet med honom och kärleken. Ditt och mitt pris är vår tid och våra bedjande knän.

Det är inte för mycket begärt.