Vad överdrivet plockande av sommarblommor kan lära oss

Ett märkligt minne från barndomen var när min familj åkte på bussresa till Dalarna en midsommar på 70-talet. Vi var komna till en gård där hela sällskapet skulle plocka de sedvanliga blomstren för att senare vara med och maja en stång på ett annat ställe.

Vi plockade blommor för glatta livet.

När vi var klara blev det bråk om de många blommorna, och reseledaren ordade med gårdsfamiljen. Snopna – och inte så lite upprörda! – fick vi lämna kvar alla hinkar med blommor, medan familjen på ett fult sätt, tyckte vi, fått sitt blomsterbehov inför de kommande festligheterna tillgodosett.

Hur kunde ”de häringa” människorna bete sig så?!

Inte tänkte vi på att vi kanske plockat lite väl mycket blomster. Att vi trampat ner familjens grönska och att de nu stod utan all fägring stor. Kanske blir det så när en busslast ges fritt tillträde till någons väldoftande äng.

Men illustrerar detta också ett samhälle som söndras? Visst måste det vara fel att utnyttja oskuldsfulla turister på detta sätt! Eller hade vi krävt mer än vår beskärda del?

Var det trots allt de som hade rätt: Hade vi tagit mer än vad som var rimligt?

Sverige är inte så lagomt som vi tror. Vi är på många sätt extremister. Från att ha präglats av den kristna tron, präglas vi i dag minst lika starkt av den sekulära. Orsakerna är många, men en pusselbit finns i Mary Eberstadts böcker, såsom How the west really lost God (Templeton press, 2014) och Adam and Eve after the pill (Ignatius Press, 2023).

En av Eberstadts teser är att missionen att omvända västvärlden från kristen tro till sekulär hedendom gick relativt långsamt så länge den sköttes av den nya bekännelsens intellektuella prästerskap. För att nå ner i folkdjupen krävdes en, låt mig använda ordet, ”väckelserörelse” – av känsla, eufori och hängivenhet: den sexuella revolutionen.

Då bröts den kristna trons praktiker ner snabbare än du hinner säger ”maja”: livslånga äktenskap, kyskhet, komplementaritet mellan kvinna och man, synen på kön, sex och identitet.

60-talets väckelsevåg ebbade ut men följdes av nya: pride, queer och trans. Namnen avslöjar för oss att de, likt många kristna väckelser, är komna från USA. Likaså vänder sig den ena rörelsen mot den andra: feminismen mot queer, metoo mot hela grunddogmen att män måste få vara sexuellt oansvariga. Och de påverkar lagstiftningen.

I USA:s historia finns en tidpunkt då det blev tydligt att den kristliga nykterhetsrörelsen inte förstått människans fallenhet. År 1933 upphävde det 21:a tillägget till konstitutionen det 18:e, som 1919 hade förbjudit all tillverkning, försäljning och transport av alkohol. Resultatet hade blivit den organiserade brottslighetens uppsving, med Al Capone som portalfigur.

En fråga att ställa sig är om de sekulära ”väckelserörelser” nu börjar nå sin motsvarande punkt?

Aborträtten ska grundlagsfästas! Män kan föda barn! Själsliga problem löser sig om barn får byta kropp!

Har rimlighetens gräns överträtts? Är deras buss på väg bort utan blomsterhinkar?

Ja, det är inte omöjligt – och något att fundera på när vi närmar oss en helg då vissa ser en fallos som ska majas, medan andra ser ett kors som ikläds skapelsens skönhet. Och ett tips: var noga med när, var och hur du plockar dina sommarblommor!