Krönika
När folkvalda blir destruktiva
Men är man medlem av parlamentet och har avlagt en trohetsed till staten, då måste det ingå att man inte underminerar dess symboler, institutioner och lagar.
De israelska araberna är en naturlig, om än inte tillfredsställande integrerad, del av det israeliska samhället. Många araber bidrar starkt till Israels många framgångar. Den stora utmaningen, och en av orsakerna till bristen på integration, är de personer som representerar dem i det israeliska parlamentet, knesset.
Ta till exempel ledaren för det arabiska partiet Chadash-Ta’al, Ayman Odeh. Följande exempel talar i stort sett för sig själva.
Efter valet förra månaden svors det nya parlamentet in. Efter att ha avlagt den obligatoriska eden om trohet till staten Israel, vägrade dock Odeh att fotograferas bredvid den israeliska flaggan.
I ett möte med FN:s generalsekreterare, Antonio Guterres, i förra veckan bad Odeh om ett internationellt ingripande för att beskydda Israels araber från den nya regeringen. Mannen är själv folkvald och ber om internationellt ingripande mot andra folkvalda. Är detta att följa demokratiska spelregler?
Även det faktum att mötet alls ägde rum var problematiskt, eftersom Israel har en egen FN-ambassadör, Gilad Erdan, för dessa ärenden. Men Odeh sade: ”Erdan representerar inte oss.”
Om vi backar till april i år sade Odeh under en demonstration vid Damaskusporten i Jerusalem att araber som tjänstgör i den israeliska armén (IDF) var ”en förödmjukelse för vårt folk”. I samma tal sade Odeh också att han hoppades att en dag få se den palestinska flaggan vaja över Gamla staden.
Då ska man komma ihåg att Jerusalem, enligt israelisk lag, är landets eviga och odelbara huvudstad.
När det gäller Ayman Odehs syn på terror är bilden inte mindre problematisk. I en intervju i israelisk tv i juli vägrade han att kalla Hizbollah en terrororganisation och sade i stället att ”den israeliska ockupationen representerar den främsta terrorn i hela regionen”.
Medlemmar i det parti han leder har kallat den tidigare justitieministern Ayelet Shaked för ”nazist-avskum” och hävdar att Israel utför ”ett smygande folkmord” på de palestinska araberna. Odeh tar inte avstånd från uttalandena, som inte heller får konsekvenser för de aktuella personerna.
Israel är en fungerande demokrati och takhöjden är stor, enormt stor. Det måste den vara med tanke på de många sektorer som existerar i samhället och med tanke på alla brännande frågor som finns. Men är man medlem av parlamentet och har avlagt en trohetsed till staten, då måste det ingå att man inte underminerar dess symboler, institutioner och lagar.
De arabiska israelernas knessetledamöter har gått över gränsen för vad som bör tillåtas. På grund av israelernas enormt generösa och toleranta debattklimat samt deras, ibland överdrivna och självdestruktiva, känslighet för kritik utifrån, har man gett de arabiska representanterna stor frihet – en frihet som inte ges i samma utsträckning (och det med rätta) till extrema judiska grupper.
Deras uppförande splittrar och skadar den arabiska sektorn.
Tumme upp:
För Likuds förmåga att kommunicera de fyra viktigaste investeringarna för nästa regering (på hebreiska, de fyra M:en): kampanjen mot Irans atomvapenprogram, prisnivån, rättssystemet samt polisen.
Tumme ned:
För Likuds blixtkampanj för att förändra lagar så att tidigare dömda kan tjänstgöra som ministrar. Sådana saker bör noga övervägas och inte anpassas till individer vid speciella tillfällen, som det görs nu.
