Krönika
Immunitetslag för soldater – en bra idé?

Ingen nation riskerar sina egna soldater i samma grad som Israel i sina försöka att undvika skador på oskyldiga.
Roar Sörensen
I söndags bestämde sig Israels regering för att skjuta upp omröstningen om en immunitetslag för soldater i en vecka. Lagen är tänkt att ge soldater och medlemmar av de olika säkerhetsstyrkorna immunitet under anti-terroroperationer. Detta inkluderar självklart inte immunitet mot saker som stöld, vandalism, mutor, våldsmissbruk, förnedring eller våld mot personer som inte är involverade.
På grund av motstånd från regeringens juridiska rådgivare Gali Baharav-Miara sköts omröstningen om lagförslaget upp. Hon skrev bland annat att lagen kan komma att skada säkerhetsstyrkorna genom att de i stället riskerar att åtalas i internationella domstolar. Fram tills nu, säger hon, har det faktum att Israel har ett internt rättssystem som tar hand om utredningar av soldater beskyddat dem i hög grad från åtal utomlands.
Det finns goda skäl till att lagförslaget har kommit upp. Troligtvis finns det inga soldater i världen som oftare än de israeliska ställs inför extremsituationer där terrorister och civila är inblandade. De måste ofta ta livsviktiga beslut inom bråkdelen av sekunder. Terroristerna ser ut som civila och gömmer sig bland civila, något som gör kampen mot dem extremt komplicerad. Ibland blir det fel och civila dödas.
Under mycket speciella omständigheter i förra veckan var det bara genom ett under som en bosättare inte dödades av en soldat. Bosättarens bil angreps av terrorister, han var beväpnad och gick ut ur bilen och sköt i luften. En soldat misstog honom för att vara terrorist och sköt mot honom – men missade.
Vid detta tillfälle sköts det mot en oskyldig israel, men det hör självklart till undantagen.
Om soldater som skickas av staten för att beskydda nationen kan bli åtalade för en felbedömning gjord inom bråkdelen av en sekund i en extremt pressad situation, kan följden snart bli att väldigt få söker sig till dessa enheter. Och risken finns att de tvekar så länge med att skjuta att de själva, eller andra, blir träffade.
Om man däremot ger dem immunitet riskerar man att fler oskyldiga dödas.
Systemet så som det har fungerat har inte varit idealiskt men har upprätthållit en mycket nödvändig spänning mellan kompromisslös bekämpning av terror och beskyddandet av oskyldiga. När olyckor sker bör den naturliga responsen alltid vara att stötta soldaten, och endast vid utredningar där visar att det är helt uppenbart att han eller hon har handlat oförsvarligt, koppla in rättssystemet.
Samtidigt måste det påpekas att det internationella samfundets extrema fokus på, och dubbelmoral gentemot, israeliska soldater underminerar all trovärdighet för internationella domstolar att döma i dessa frågor. Ingen nation riskerar sina egna soldater i samma grad som Israel i sina försöka att undvika skador på oskyldiga.
När klassens bästa elev fördöms medan klassens värstingar går fria, är det domaren det är fel på.
Tumme upp:
För brigadgeneral Gal Hirsch, som i en het tv-debatt vägrade dras med i munhuggeriet. När hans beteende uppmärksammades citerade han Gideon i Domarboken 7:17: ”Se på mig och gör som jag!”
Tumme ned:
För det ultraortodoxa partiet United Torah Judaism, som insisterar på införande av ”bypass”-lagen för HD-beslut, för att därmed undvika militärtjänst.