Guds beskydd över Sverige

I sommar har Världen idag i en artikelserie uppmärksammat att Sveriges folk har undsluppit krig i 200 år. Det finska kriget 1808-1809 ledde för Sveriges del till att landet förlorade Finland och att en fredsperiod på två långa sekler inleddes.
Ett folk som har levt under en så lång period utan att några militära konflikter har utkämpats på dess territorium, kan lätt skapa sig föreställningar om att fred och frånvaro av konflikter är det naturliga tillståndet i vår värld. Tyvärr visar både historien och aktuella händelser runt om i världen att så inte alltid är fallet.
Den svenska attityden märks på en mängd olika sätt. Förståelsen för behovet av en militär försvarsförmåga blir av naturliga skäl svårare att hålla uppe. Kanske är även den indignation som ibland kan märkas över att svenska soldater som skickats till Afghanistan blir beskjutna, ett uttryck för samma inställning. Vad har vi egentligen att förvänta oss när vi skickar soldater till en krigszon?

Några år efter andra världskrigets slut, år 1952, skrev pingströrelsens pionjär Lewi Pethrus en sång som handlade om Guds beskydd över Sverige. Den tredje versen handlar om änglavakt vid Sveriges gränser, som i ofärdstider kunde skydda vårt land från svärdet makt. Sången skrevs ungefär samtidigt som en förnyelse- och omvändelseväckelse svepte över svensk kristenhet. Intensiv bön och stark omvändelse präglade förkunnelsen i bland annat pingströrelsen.
Försvarspolitiskt levde Sverige i början av 1950-talet under ett invasionshot från Stalins Ryssland, vilket avvärjdes först vid Stalins död 1953. Sången som Lewi Pethrus skrev i denna mörka tid heter "Svenska folk du borde tacka" och verserna lyder:

1. Svenska folk, du borde tacka Gud för landet han dig gav, detta land, som såg oss födas, där en gång vi får vår grav. Där föräldrarhemmet trygga givit oss en barndom skön, där en älskad mor oss lärde bedja trosfrisk barnabön.
2. Han med fulla händer givit riklig bärgning av vårt land: bröd från slätter, malm från bergen, allt är gåvor av hans hand. Mörkgrön skog och blomsterängar, sommarsol på evig snö, är ju smycken som han strödde rikligt över land och sjö.
3. Satte han vid landets gränser en osynlig änglavakt, som i ofärdstider kunde skydda det från svärdets makt. Huru eljest fick det njuta sekellånga fredens dag, medan hela världen blödde under krigets hårda dag?
4. Svenska folk, du borde tacka, tacka Gud av all din själ, för det land som han dig givit, att han vårdat det så väl. Bed att han det ville hägna med sin nåd från strand till strand. Tacka så din Gud för gåvan, för ett älskat fosterland!
Vår tacksamhet till Gud över att vårt land har levt i fredliga förhållanden under så lång tid är något för oss att hålla vid liv.

Ruben Agnarsson
ansvarig utgivare