En regering i opposition

Samtidigt som Israel börjar få kontroll över vad som varit en extremt svår corona­situation i landet, befinner sig koalitionsregeringen i en alltmer ohållbar situation. De två ledande partierna i koalitionen, Likud och Blåvitt, hamnar i media på daglig basis på grund av starka uttalanden som deras representanter gör mot varandra. Likud menar att Blåvitt i praktiken är ett oppositionsparti som sitter i koalitionen.

Representanter från båda sidor säger att det inte är värt att fortsätta på det här sättet – det är bättre att gå till nyval. Men båda partierna vet också att nyval inte är bra för någon av dem; de får mycket låga siffror i opinionsundersökningarna. Därför fortsätter regeringskaoset.

Regeringens hantering av coronakrisen står i centrum av allt detta. På grund av oenigheten inom koalitionen beslutade man sig för en total snarare än partiell nedstängning. Justitieministern från Blåvitt krävde nämligen att demonstrationerna mot Netanyahu skulle få fortsätta, något som gjorde att Likud gav efter för de ultraortodoxas krav på att synagogor och yeshivor skulle kunna fortsätta verka. Då krävde utbildningsministern att förskolorna skulle vara öppna, och finansministern att småföretag skulle få fortsätta sin aktivitet ...

Det blev till slut så många undantag att nedstängningen inte skulle ha haft någon effekt, och man kom därför överens om en total stängning.

Blåvitts insisterande på att demonstrationerna måste fortsätta var den stora omintetgörande faktorn. Utan den hade man kunnat komma fram till en partiell nedstängning, vilket hade tillåtit delar av samhället att fortsatta verka, och de ekonomiska konsekvenserna hade blivit mindre.

Blåvitts agerande i det här fallet kommer av den fullständiga avsaknaden av tillit inom koalitionen. Genom att inte lägga fram statsbudgeten för godkännande har premiärminister Netanyahu skickat signaler att han vill gå till nyval inom en snar framtid. De olika partierna ser detta, och deras beslut präglas av det. Man driver en valkampanjspolitik, ämnad att vinna röster på kort sikt – inte att lösa problem på lång sikt.

Israel behöver enhet. Många, inklusive jag själv, hoppades att samlingsregeringen som etablerades efter valet i april skulle ge enhet och en effektiv regering. Detta har inte skett. För ögonblicket ser det inte ut att finnas någon annan väg än nyval. En fungerande regering, av nästan vilken färg som helst, är bättre än det kaos som nu råder.

Den israeliske poeten och krigshjälten Haim Ghouri, som dog för två år sedan, brukade ofta säga mot slutet av sitt liv: ”Koevet li et Israel” – ”Israel gör mig illa.” Det han menade var att situationen i landet, inte minst bland politikerna, smärtade honom. Hans kärlek till landet och folket, som han hade kämpat för och mist många av sina vänner för, var starkare än någonsin. Därför gjorde det ont att se på när politiker tog beslut som inte tjänade landets och folkets bästa.

Den som bryr sig om Israel bör använda denna smärta till att be extra mycket för nationen i dessa tider.

Tumme upp

För inbjudan från Förenade arabemiraten till Israel om att delta i den årliga internationella konferensen för militärt samarbete i Abu Dhabi. Detta är naturligtvis första gången Israel deltar.

Tumme ned

För mediegiganten Ynet, som i en ensidig artikel kritiserar Israels gasutvinning och säger att den inte har gett förväntade intäkter. Men gasförsäljning till Israels arabiska grannländer har främjat fred. Och det är inte dåligt!