Att se religion som något enbart privat ökar inte förståelsen

När Desmond Tutu gick bort i slutet av 2021 twittrade Sveriges utrikesminister Ann Linde sina kondoleanser och beskrev honom som en ”pragmatisk” ledare. Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén svarade: I resten av världen var han en andlig ledare, i Sverige pragmatisk.

Som om Desmond Tutu var bra trots att han var kristen – enligt den svenska versionen – inte tack vare sin kristna tro. Det är inte första gången som ministrar och politiker visar sin okunnighet om religion och trons betydelse. Som om tron bara var något högst privat, som om tro och kultur går att skilja åt.

Från att stat och kyrka historiskt varit tätt sammanflätade har det religiösa kommit att betraktas som något högst individuellt. År 1967 avskaffades kristna morgonsamlingar i skolan, 1969 åkte kristendomsundervisningen ut och blev religionsundervisning. Sedan 1994 ska undervisningen i skolan vara icke-konfessionell, och sedan dess har man rensat ut religiösa inslag från skolan, som i stället har en sekulär norm som utgångspunkt.