Vardagskrönika
I väntan på att dörren ska öppnas
Jag tar ner handen efter dess minimala ansträngning av fyra
lagom hårda knackningar. Var de för distinkta? Borde jag i stället ha gjort den
välkända knackningen ”du-dudu-du-du—du—du”? Då skulle hon direkt veta att det
är någon närstående. Det kanske vore skönt i ett sådant här läge? På hennes
sida om dörren kanske man behöver den direkta känslan av trygghet snarare än
ovisshet om vem som befinner sig utanför?
ERBJUDANDE!
Världen idag DIGITAL
2 månader för 10 kr!
KÖP
Världen idag
DIGITAL
139,-
kr/månad
KÖP
Världen idag
PAPPER
229,-
kr/månad
KÖP
