Margot Ögren är en glad och utåtriktad person som har lätt att få kontakt med människor. Hennes varma personlighet, härliga utstrålning och omsorg om andra, gör alltid intryck. När Världen idag ringer upp med anledning av att hon fyller jämnt, är hon först lite tveksam.

– Jag tror inte det är sant att jag kommit så långt i livet, inombords känner jag mig som 17 och jag älskar livet. Jag har inte sluppit problem, men jag försöker se det positiva i tillvaron, säger hon.

– Eftersom jag älskar både musik och barn har jag stortrivts med mitt jobb som musiklärare.

I hemmet i Klöverträsk, där Margot var yngst av sex syskon, hade sången och musiken och den kristna tron en given plats. Ända från barndomen har Margot älskat att sjunga och spela.

Hon var bara 18 år när hon fick möjlighet att resa med ett team och medverka i kampanjer över hela landet.

– Det var i början av 70-talet och jag besökte pingstvännernas Nyhemsvecka för första gången. Där mötte jag evangelisten Barbro Wallin, och när hon passerade mig stannade hon upp och ropade högt: ”Gode Gud, vem är det här?”

Margot svarade, lite försiktigt: ”Ja, jag heter Margot.” Då sade Barbro: ”Du ska följa med oss på en kampanj på Hisingen i Göteborg.” Barbro ledde kampanjen tillsammans med sin man Åke Wallin, som var mycket kända evangelister på den tiden.

– I kampanjen deltog ett team på hundra ungdomar. Än i dag har jag kontakt med människor som blev frälsta under den kampanjen, berättar Margot.

– Sedan reste jag med teamet i tre år. Höjdpunkten var Juliaden som hölls i Citykyrkan i Stockholm och var otroligt inspirerande. Många fick sina liv förvandlade där.

Margot spelade också in en skiva och framtiden såg ljus ut. Men då kom det in grus i maskineriet, små irritationsmoment som skavde inom henne. Det slutade med att hon lämnade de kristna sammanhangen och förlorade den personliga relationen med Gud.

– Jag läste engelska och musik på universitetet, och började jobba som musiklärare. Samtidigt etablerade jag mig som rock- och jazzsångerska och sjöng med ett band på olika tillställningar. Uteliv och festande var en del av den världen och jag sögs in även i detta. Men det avtog förstås när jag fick småbarn.

Vägen tillbaka till den kristna gemenskapen såg länge ut att vara helt blockerad. Men efter 20 år kom en öppning. Sture Ögren, en man som lyssnat till Margot på skiva, började fundera över vart hon tagit vägen. Han tog reda på hennes adress och lyckades få kontakt med henne.

– Ja, det var lite dråpligt. Sture var en kristen man som spelade dragspel och jag avskydde både det ena och det andra. Men jag ringde honom, trots allt, och när vi träffades tyckte jag om honom från första stund.

Snart började Margot gå på gudstjänster med Sture. Det dröjde sedan inte så länge förrän hon, efter tjugo års ökenvandring, tog emot Jesus igen, men det var en lång process innan såren läktes.

– Under tre års tid grät jag floder tills isen inom mig hade smält, och mitt hjärta blivit mjukt och varmt igen. Sture och jag gifte oss och vi hittade det drömhus jag fantiserat om, med skogstomt, klippor och sjöutsikt.

I närmare 30 år har Sture och Margot tillsammans medverkat i möten och konferenser på många platser, både hemma och utomlands. Margot gläds över att de fortfarande orkar vara aktiva.

– Jag blev tidigt medveten om att Gud hade lagt ner en kallelse i mig att sjunga och spela. Musiken är en stor del av mitt liv och om jag fick leva om det skulle jag tveklöst välja samma livsinriktning igen – bortsett från ökenperioden, då, konstaterar Margot till sist.