För en dryg vecka sedan dog Saeb Erekat, mannen som från 1991 var involverad och från 1995 ledde förhandlingarna med Israel för det palestinska självstyret (PA). På israelisk vänsterkant omtalas han som en fredsälskande man, medan högersidan ser honom som en lögnare och terrorist.
Baserat på Erekats egna uttalanden måste man dra slutsatsen att högersidan är närmast sanningen. Även om Erekat aldrig utfört terrorhandlingar själv gav han legitimitet till sådana handlingar, och även om hans vapen inte var bomber och granater gjorde hans lögner, halvsanningar och förvridna verklighetspresentationer kanske mer skada på Israel än något terrorangrepp.
Saeb Erekat var spinndoktorn som mer än någon annan var ansvarig för att formulera och presentera den moderna ”palestinska berättelsen”. Denna baseras på vokabulären från internationell lag och mänskliga rättigheter, men frikopplar dessa från de reella händelserna. För Erekat var det inte viktigt vad som faktiskt hade hänt; det viktiga var att presentera det på ett sätt som fördömde Israel.
Samtidigt frånsade han de palestinska araberna allt eget ansvar för sina handlingar.
Här är ett uttalande Erekat gjorde 2015: ”Israelisk aggression mot det palestinska folket fortsätter genom slumpmässiga avrättningar och kollektiv bestraffning …” I samband med judiska organisationers krav att få be på Tempelplatsen gjorde Erekat påståendet att Israel bedrev ”etisk utrensning”. Han sade också i klara ordalag att Hamas ”aldrig har varit och aldrig kommer att bli en terrororganisation”.
En av Israels förhandlare under Annapolisprocessen 2007–08, Udi Dekel, sade att Erekat ofta upprepade samma princip: ”I en förhandling är två saker viktiga: värdighet och möjlighet – men det betyder inte nödvändigtvis att säga sanningen.” Orden från de tidigare citaten ovan visar att Erekat levde enligt denna princip.
Det borde vara onödigt att säga, men kollektiv bestraffning, slumpmässiga avrättningar och etnisk utrensning är så långt från israelisk praxis som användandet av terror var för Martin Luther King.
Men Erekat visste hur man utnyttjade tankeströmningar och ideologiska trender i västvärlden. Han upprepade konsekvent samma lögner och lyckades faktiskt göra dem till allmän egendom. När européer i allmänhet i dag hör dessa ord ligger inte ”Israel” långt borta i associationsbanan.
PA:s chefsförhandlare fick självklart god draghjälp från medier, akademiker och politiker i ett post-sanningspräglat Europa. Här skulle man väldigt enkelt ha kunnat avslöja Erekats lögner, men valde att spela med i hans berättelse. Den passade mycket bra med den egna anti-israeliska agendan. I post-sanningssamhället byggs argument på känslor och önsketänkande hellre än fakta – Erekat utnyttjade detta till max.
Saeb Erekats arv är formuleringen och spridandet av en felaktig bild, en bild som vid bruket av lögn och halvsanningar underminerar Israels rättfärdiga sak. Men sanningen kommer till slut att krossa den felaktiga bilden.
Tumme upp
För premiärminister Netanyahu, som äntligen gett klartecken för byggande i Givat HaMatos i Jerusalem. Att bygga där stärker Israels kontroll i Jerusalem och ger välbehövliga lägenheter till den växande staden.
Tumme ner
För att Netanyahu inte har utnyttjat Trump-perioden till att även bygga i området E1, mellan Jerusalem och Ma’ale Adumim. Att bygga där är många gånger viktigare än i Givat Hamatos.