På nyheterna i fredags kväll visade israelisk TV två väldigt olika reportage som tillsammans ger perspektiv på Israels komplicerade vardag. Kanal 12 rapporterade om arabiska familjer som bor i skjul, grottor och provisoriska byggnader i Tuba som ligger uppe i bergen söder om Hebron. Om de börjar att bygga nya byggnader, rivs de av den israeliska militären, eftersom de inte har tillstånd att bygga där och området de bor i är militärt område – under israelisk kontroll enligt Osloavtalet.
Samtidigt blir deras barn beskyddade av den israeliska militären på vägen till skolan eftersom det händer att judiska bosättare som vill få bort den illegala arabiska byn, kastar sten på dem. Det palestinska självstyret, med stöd från EU, gör vad de kan för att de dussintals araberna skall stanna kvar i Tuba och ta kontroll över mer land. Det finns alltså starka politiska intressen i det här fallet.
På kanal 11 visade man ett reportage om trebarnsmamman Idit Harel som beslutade sig för att ge bort en njure. Då man hittade en mottagare som passade, visade det sig att det handlade om en tre år gammal pojke från Shejaiya i Gaza. Idit hade inga betänkligheter, men ville inte göra det utan att berätta det för Ofer Mandelblits, pappan till Uzi, ett barn hon hade passat när hon började arbeta på förskolan för 25 år sedan. Uzi var i armén och blev dödad under kriget mot Hamas 2014 i Gaza – i Shejaiya.
Ofer sade till Idit att det hon tänker göra är något av det finaste en människa kan göra för en annan – det spelar ingen roll om barnet är från Gaza. I dag lever en arabisk treåring – vars familjs identitet måste hållas hemlig på grund av risken för repressalier från Hamas – tack vare njuren från en judisk trebarnsmamma.
Det finns viktiga lärdomar att hämta från dessa reportage. För det första blir samhället vi lever i mer och mer polemiskt; synpunkter bojkottas eller anses som icke legitima; genuina debatter där målet är sökande efter sanning är sällsynta; och avståndet mellan olika grupper ökar. Utav ovanstående reportage är sannolikheten ganska stor att israelkritiker bara skulle tala om Tuba och israelvänner bara om Idit. Men det är den fulla bilden som ger en sann bild – och därför också en möjlighet att göra något konstruktivt.
För det andra kan det, när man talar om sakfrågor och väger alla argumenten, vara så att majoriteten av dem pekar i en viss riktning. Det är ingen hemlighet att jag själv menar att Israels fall står starkt oavsett vilken sakfråga man tittar på.
Men när det gäller människor och deras dagliga liv, behöver man kunna se att rätten finns på båda sidor. Det vill säga, att oskyldiga människor lider på båda sidor och att det finns goda människor på båda sidor. Faktum är att som en respons på Idits handling beslutade sig treåringens pappa i Gaza för att ge en njure till en israel. Idag lever judinnan Tal Fergusson tack vare kedjereaktionen på Idits kärlek till sin nästa.
Låt oss alltid söka efter den fulla bilden. Utan den kan vi lätt bli likgiltiga inför människor som lider. Utan den talar vi bara till likasinnade och mister så möjligheten till att göra gott.
Tummen upp
För finansminister Avigdor Libermans reformer för att få ultraortodoxa män ut i arbetslivet. Historiskt sett har de ultraortodoxa sett kombinationen av jobb och studier som självklar.
Tummen ner
För Ryssland som signalerar att de inte längre kommer att tolerera israeliska angrepp på iranska mål i Syrien. Angreppen kommer att fortsätta oavsett eftersom målen utgör ett existentiellt hot mot Israel.