Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa.
Psaltaren 94:22

Världen idag

När Israel och judarna utropar självständighet på före detta muslimsk mark är det likvärdigt med ett dhimmi-folk som gör uppror, skriver Christina Toledano Åsbrink. (Bild från upploppet i Rosengård nyligen, där folk uppges ha ropat antisemitiska slagord.) Foto: TT

Varför ropar muslimska demonstranter ”döda judarna”?

Israelkommentar · Publicerad 00:40, 8 okt 2020

Alltför många demonstrationer i bland annat Sverige urartar till antisemitiska evenemang, där slagord som ”döda judarna” och ”förinta Israel” ekar över gator och torg. Varför är det så?

Först och främst sker det när det finns en större mängd muslimer med i demonstrationståget. För det andra är det även så att staten Israel har fått ta över den individuella judens roll. Juden, som i millenier har blivit diskriminerad och våldförd på av den kristna och muslimska världen.

Men, det är endast i den muslimska världen som diskrimineringen är institutionaliserad i religionen, först genom jihad, som i sin tur leder till så kallad dhimmi-status.

På 1300-talet definierade den islamske historikern Ibn Khaldun jihad på följande sätt: ”Jihad är en muslimsk skyldighet på grund av islams universalism att konvertera alla till islam, antingen genom övertygelse eller tvång. Judar och kristna har att välja mellan konvertering, betala  jizya [huvudskatt] eller dö.”

Att detta sades på 1300-talet gör det absolut inte mindre relevant – samma doktrin gäller fortfarande.

I jihad finns två koncept: dar al-Islam, vilket är land under muslimsk kontroll, och dar al-Harb, vilket är land som krigas över eftersom det ännu inte blivit dar al-Islam. Dar al-Harb kommer att utsättas för jihad tills det har blivit dar al-Islam. Med andra ord: land som inte är muslimskt kommer att drabbas av jihad tills det blir muslimskt.

I denna definition av jihad finns det tre kategorier av otrogna (icke-muslimer): de som motsätter sig islamisering med vapen, såsom Israel; de som befinner sig i ett tillfälligt vapenstillestånd/lugn, eftersom muslimerna för närvarande är för svaga eller för få för att ta över, såsom Sverige; och de som har fogat sig för islamsk domination, vilket till exempel var fallet med det osmanska området Palestina innan det brittiska mandatet, 1920–1948 (dagens Israel).

Dhimmi har en politisk och en universal nivå. Den politiska är att dhimmi-folk är de folk som erövrats genom jihad, och de tolereras endast om de återköper sin rätt att bo kvar på sitt eget land genom att betala muslimerna av huvudskatt ( jizya), samt accepterar att anses som mindre värda av den muslimska majoriteten.

Det betyder att en dhimmis liv inte är garanterat, utan beror helt och hållet på majoritetens godtycke. I samhällen där detta praktiseras kan dhimmin, när som helst, fråntas sin rätt till liv och egendom – och detta i en sluten cirkel av potentiellt våld, där dhimmins självständighet och befrielse från förtrycket är icke-existerande.

Det är därför inte bara en religiös konflikt, utan även en territorial sådan.

Den universala nivån innebär att dhimmi-status gäller alla icke-muslimer, det vill säga inte bara judar och kristna. Här kan icke-muslimer, genom att fullgöra sina skyldigheter som dhimmi, få rätt till ett slags ”beskydd” mot trakasserier av majoriteten.

Dagens arabiska attityd mot Israel och judarna härstammar alltså ur traditionell muslimsk attityd mot dhimmi-folken, i ett system som kan få Sydafrikas vedervärdiga apartheid-lagar att verka ödmjuka. Det handlar om temporär tolerans av andra, vilken när som helst kan ändra riktning till död och plundring.

Så när Israel och judarna utropar självständighet på det som under en period varit muslimsk mark är det likvärdigt med ett dhimmi-folk som gör uppror, vilket naturligtvis måste straffas hårt och skoningslöst. Det innebär att Israels själva existens inte kan accepteras inom islam, så som den ser ut i dag.

Därför ropar muslimska demonstranter ”döda judarna” och ”förinta Israel” – och de menar vartenda ord. Tro aldrig något annat!

Dagens arabiska attityd mot Israel och judarna härstammar alltså ur traditionell muslimsk attityd mot dhimmi-folken, i ett system som får Sydafrikas apartheid-lagar att verka ödmjuka.

Regeringen för krig mot familjernas valfrihet

Ledare Det vore fel att säga att barnomsorgen står i centrum av den politiska debatten. Om något är det... tisdag 20/10 00:00

Bön om skräddarens visdom

Böneskolan Det finns en risk att fatta för snabba beslut i frågor som får stora konsekvenser utan att först ha... tisdag 20/10 00:00

Cecilie Fassotte: ”En spännande resa”

Norska kyrkan. – Det är otroligt fint att gå den här vägen som par, säger Cecilie Fassotte, 44 år. Hon upplever...

Smittspridning tvingade fram en andra nedstängning i Israel

Israelkommentar Coronapandemin har verkligen vänt upp och ner på världen, inte minst i Israel. I dag är...