Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Benjamin Netanyahu har inte bara varit premiärminister i tio år nu. Han har dessutom varit skicklig nog att hela tiden ha en majoritet bakom sig i Knesset och kunnat forma majoritetsregeringar, skriver Ulf Cahn. Foto: Ariel Schalit/AP/TT

Omöjligt att sia om valresultatet

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 4 apr 2019

I Sverige har vi en lång tradition av minoritetsregeringar. Ändå har det varit stabila regeringar; man har helt enkelt sett till att förankra budget och andra viktiga beslut hos andra partier.

Nu har vi sedan några mandatperioder tillbaka en helt ny situation, med svagare regeringar, fler partier i riksdagen och en mer fragmentiserad och splittrad bild. Det är helt enkelt svårare att bilda stabila regeringar.

Då är det intressant att jämföra med Israel. Där skulle det aldrig fungera med minoritetsregeringar, de skulle falla direkt. Dels därför att alla som vill ha inflytande också vill ingå i regeringen och inte bara passivt stödja dess politik, och dels därför att en opposition i Israel – även om de har helt olika åsikter i övrigt – inte skulle tveka att tillsammans fälla en regering.

Eller för att vara riktigt konkret: I Sverige skulle aldrig till exempel SD, M och V gå ihop och fälla minoritetsregeringen, för de vill inte rösta likadant – även om de skulle tycka likadant. 

I Israel, däremot, skulle till exempel ett ultraortodoxt parti och ett vänsterparti aldrig tveka om att gemensamt fälla en minoritetsregering. Där är det sakpolitiken som är viktig, inte hur man ser på varandra. Den beröringsskräck som finns i Sverige finns inte i Israel.

Benjamin Netanyahu har inte bara varit premiärminister länge nu. Han har dessutom varit skicklig nog att hela tiden ha en majoritet bakom sig i Knesset och kunnat forma majoritetsregeringar. Inte alltid med stor marginal, men stor nog. Här i Sverige och större delen av västvärlden betraktas Netanyahu närmast som en högernationalist och med lätt nedlåtande attityd. I Israel är bilden mer splittrad.

En färsk opinionsundersökning i Israel visar att de två överlägset viktigaste frågorna är säkerheten och ekonomin. I bägge dessa frågor excellerar Netanyahu. Han har navigerat Israel genom mycket svåra vatten, ur bägge dessa perspektiv. Israelerna, inte ens de som är kritiska till Netanyahu, har inte sett några alternativ till honom. Han är garanten för goda relationer med många länder, för klok ekonomisk politik och för en balanserad säkerhetspolitik.

Nu har oppositionen insett att något speciellt måste göras, och därför har vi i detta val en helt ny allians som utmanar Netanyahu och Likud. De kallar sig ”blå-vita” och är en allians mellan partiet Yesh Atid och dess ledare Yair Lapid och ett nytt parti (Hosen l'Israel) med före detta överbefälhavare Benny Gantz som ledare. För att betona att israelerna ska kunna lita på den nya alliansen har man dessutom knutit till sig ytterligare två tidigare ÖB – Moshe Ya'alon och Gabi Ashkenazi.

I övrigt verkar det mest som om alliansen är överens om att de vill bli av med Netanyahu och själva bilda regering, men inte vad man vill driva för politik.

Utan att gå in på alla detaljer – och israelisk politik består av en mängd detaljer – kan man konstatera att läget är både stabilt och instabilt. I opinionsundersökningar får Likud och ”blå-vita alliansen” ungefär lika starkt stöd, omkring 25 procent av rösterna, även om det kan variera något. Blir det resultatet kommer Netanyahu att sitta kvar – han har helt enkelt lättare att hitta partner att bilda en majoritetsregering med. Men israeliska val avgörs ofta de allra sista dagarna, så osvuret är bäst.

Skulle till exempel ”blå-vita alliansen” bli större, eller avsevärt större, än Likud, kan president Reuven Rivlin vända sig till alliansen för att bilda regering. Det skulle förstås vara en rejäl förlust för Netanyahu, men å andra sidan är det inte säkert att alliansen skulle lyckas forma en regering och ta makten.

Det finns också en mängd mindre partier som ligger ganska nära gränsen för att över huvud taget komma in i Knesset, och det kommer givetvis att påverka regeringsbildningen.

Med alla dessa brasklappar: Om jag ska ge ett tips om hur regeringen kommer att se ut efter valet, så skulle jag tro att Netanyahu sitter kvar och med en regering liknande dagens. Och plötsligt innebär resultatet av det israeliska valet lika liten förändring som resultatet av det svenska valet.

I Israel, däremot, skulle till exempel ett ultraortodoxt parti och ett vänsterparti aldrig tveka om att gemensamt fälla en minoritetsregering. Där är det sakpolitiken som är viktig, inte hur man ser på varandra. Den beröringsskräck som finns i Sverige finns inte i Israel.

Borde EFK byta identitetsmarkör?

Ledare Evangelikal kontra evangelisk Begreppet evangelikal har diskuterats på Evangeliska frikyrkans Torpkonferens. Tidningen Dagen har på ledarplats utmanat EFK att överge beteckningen...

Brandmän räddade ekorre i brunnslock

Tyskland. Räddningstjänst, polis och personal från en veterinärklinik slog sina kloka huvuden ihop för att få loss en ekorre som fastnat med huvudet i ett...

Känslig fråga om ungdomar borde bidra till hushållet

Grattis till jobbet, men nu vill vi ha några kronor i bidrag till hushållet. Är det okej att ställa ett sådant krav på ett sommarjobbande barn? Svårt...