Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.
Matteusevangeliet 5:6

Världen idag

Många oljeproducerande länder i arabvärlden är livrädda för att den totala efterfrågan på olja minskar. Därmed är det ingen slump att flera länder nu söker sig mot en fred med Israel – de inser att oljan inte kan vara deras allt för alltid, skriver Ulf Cahn. Foto: Hassan Ammar/AP/TT

När oljan inte kan vara deras allt söker stater fred och utbyte

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 17 sep 2020

Det finns ett gammalt judiskt skämt om varför det tog fyrtio år för israeliterna att komma till sitt land, Israel: för att man fick gå omvägar för att komma till det enda landområdet i Mellanöstern där det inte finns olja …

Ett typiskt judiskt skämt förstås, men jag kom att tänka på det häromdagen när jag läste att oljebolaget BP kommit med en prognos. De talar om en närmast total kollaps för oljemarknaden under det kommande decenniet. Innan har man trott att ”peak oil”, höjdpunkten för oljeanvändning i världen, skulle inträffa år 2030. Nu säger man att denna höjdpunkt redan kan ha nåtts under förra året.

BP tror att marknaden aldrig kommer att återhämta sig efter corona­pandemin. Man räknar med att merparten av dagens fossila drivmedel till större del ersatts av el inom trettio år och att den totala efterfrågan på olja minskar med 55 procent fram tills 2050. Detta enligt deras huvudscenario – det kan gå snabbare.

BP är naturligtvis inte ensamma om att se svårigheter eller till och med kollaps för oljan inom en kort tidsperiod. Många oljeproducerande länder, inte minst i arabvärlden, är livrädda för just detta. Egentligen är detta även ett stort problem för USA och Ryssland, som tillsammans med Saudiarabien producerar mest olja i världen. Men USA och Ryssland har så många andra sektorer som ger länderna jobb och intäkter.

Men vad ska ett land som Saudiarabien göra? Eller Förenade arabemiraten? Eller Bahrain, där oljan svarar för 60 procent av statens inkomster och 30 procent av bnp? Ni förstår säkert vart jag är på väg. Det är förstås ingen slump att dessa länder söker sig mot en fred med Israel. (Ja, jag vet att Saudiarabien inte är där än, men det går åt det hållet.)

De inser att oljan inte kan vara deras allt för alltid. De inser att Israel är där för att stanna. De inser att man har mycket att vinna på fred och samarbete med Israel, att de kan få mycket hjälp att utveckla sina länder med nya teknologier inom en mängd områden. Betyder det att de plötsligt älskar Israel? Absolut inte. Och Israel inser naturligtvis att det måste fortsätta vara mycket starkt, och man kan ju inte heller exportera all typ av teknologi.

För Israel betyder ändå avtalen med Förenade arabemiraten och Bahrain väldigt mycket, både ekonomiskt och strategiskt. Det är de första avtalen med arabländer på 26 år och kommer sannolikt att leda till fler som är ekonomiskt fördelaktiga.

Ur ett strategiskt perspektiv ser man hur arabvärlden splittras allt mer, och att Iran med allierade fortsätter att vara det stora hotet. Därför är det fortsatt viktigt att tala om det iranska hotet, som inte bara yttrar sig i deras kärnvapenambitioner utan även i deras aktiva stöd till terroristerna inom Hamas i Gaza, Hizbollah i Libanon och Syriens regim, samt deras stora inflytande i Irak.

Här i Sverige är det märkligt och märkbart tyst om dessa historiska händelser. Det är närmast mirakulöst hur regeringen och Ann Linde lyckas förbigå dem med tystnad. Samma sak i medier, det är nästan tyst i tv och tidningar, och nämns det kan det stå ”historiskt” inom parentes eller att Netanyahu och Trump ”hävdar” att det är viktiga fredsavtal.

Oerhört märkligt. Eller kanske inte?

Vi närmar oss det judiska nyåret, som infaller fredag kväll. Det senaste året har varit väldigt svårt för många i världen på grund av corona­pandemin – inte minst i Israel. Efter en stor ökning av antalet smittade och avlidna den senaste tiden går man nu mot en andra nedstängning. Det drabbar många israeler, både ekonomiskt och socialt. Arbetslösheten är uppe på över 20 procent.

Lås oss hoppas och be för ett riktigt gott och sött nytt år – Shana tova u'metuka, som vi judar säger. För Israel, hela världen och inte minst för Sverige.

De inser att man har mycket att vinna på fred och samarbete med Israel, att de kan få mycket hjälp att utveckla sina länder med nya teknologier inom en mängd områden. Betyder det att de plötsligt älskar Israel? Absolut inte. Och Israel inser naturligtvis att det måste fortsätta vara mycket starkt ...

Federley tar paus – närstående dömd för våldtäkt mot barn

Brott. Centerpartiets Fredrick Federley, tongivande politiker och Europaparlamentariker, tar en paus från... fredag 27/11 22:00

Adventsbudskap extra viktigt i coronamörker

Ledare I år är det inte bara en mörk årstid som ackompanjerar advent. Frågan är om stämningen i landet,... lördag 28/11 00:00

Vi kan vara stolta över dem som gått före oss i tron.

Inför söndag Ps 24 ”Gör porten hög, gör dörren bred …” Så sjunger vi i adventspsalmen 107 i svenska psamboken.... fredag 27/11 00:00

Många tror att problemet fortfarande stavas Israel

Israelkrönika I lördags lade den i nuläget mest kände sångaren i Egypten, Mohamed Ramadan, ut en bild på...