Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Den nya omtalade vägen från Geva till Jerusalem. Foto: Mahmoud Illean/TT/AP

När livräddning kallas apartheid

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 16 jan 2019

Bilderna av den nya vägsträckan från Geva till Jerusalem är inte vackra; betongmurar är oftast inte det. Vid första ögonkastet kan man förstå associationerna till apartheid. Stora delar av medierna är otroligt duktiga på att presentera ett sådant första intryck – det säljer. Det palestinska självstyret (PA) har dessutom utvecklat en enorm expertis i att producera emotionella ljudklipp som kan användas i mediernas presentationer.

Men det är just ”första-intryck-metoden” som är kruxet om man verkligen vill förstå problemet. Några få historiska och samtidiga fakta kan leda till en mer korrekt bild av det hela.

Fram till 1990-talet fanns det inga vägar där man skilde på israeler och palestinska araber. Ett exempel många känner till är Jeriko. Tidigare gick huvudvägen i Jordandalen genom staden. Efter att PA tog kontroll över staden 1993 började angreppen på judiska chaufförer att bli rutin, och Israel byggde förbifartsleden så att man i dag – tyvärr – måste köra utanför Jeriko.

Liknande angrepp inträffade över hela Judéen och Samarien – och de fortsätter. För tre veckor sedan inträffade två beskjutningar på judar som väntat på bussen längs vägar som är öppna för alla. Dagligen(!) inträffar det mellan 20–30 angrepp på israeliska bilar genom stenkastning och brandbomber.

Den nya vägen, och de andra vägarna där palestinska araber inte får köra, åtskiljer inte judar och araber; den skiljer mellan israeler och invånare i PA. Israeliska araber har full rätt att köra där. Detta har alltså ingenting med ras att göra – såsom ordet apartheid brukar användas – det handlar om säkerhet. Det är ett utslag av anti-israelism, kanske också antisemitism, att använda ordet apartheid i det här sammanhanget.

Bilder av murar skapar negativa associationer, och det ser som sagt inte bra ut. Men israelerna bygger murar på många platser; till exempel runt förskolorna i kibbutzerna utanför Gaza. Dessa sex meter höga betongmurar skyddar mot raketangrepp från Gaza, men gör att förskolorna ser ut som fästningar och militärbaser. Det är inte vackert, men man gör vad som krävs för att beskydda människoliv. Så också på vägarna som de palestinsk-arabiska terroristerna har gjort om till ett slagfält.

Israel har tvingats bygga barriärer runt landets alla gränser bland annat på grund av infiltration av terrorister. I Judéen och Samarien är detta däremot ingen långsiktig lösning. Här bor judar och araber om vartannat och man är tvungen att hitta ett sätt att leva tillsammans. Detta ligger nästan uteslutande i händerna på de palestinska araberna själva, och allra mest deras ledare. Om de väljer fred och samexistens i stället för hat och terror kommer murarna kunna demonteras och vägarna öppnas – till fördel för båda parter.

Islamister knyts till barnverksamheter

Samhälle. Misstänkta islamister med extrema åsikter kopplas till förskolor och familjedaghem. Det skriver Aftonbladet, som har gjort en kartläggning. –...

Fördjupa reformationens och väckelserörelsernas arv

Ledare Den kristna kyrkan är en båt som navigerar på ett stormigt hav. Det är då helt avgörande att veta vart man ska och hur man hittar rätt. Svensk...

Föreslår kannibalism för att rädda klimatet

Utspel. Att börja äta människokött kan vara ett sätt att rädda klimatet. Det menar Magnus Söderlund, professor på Handelshögskolan i Stockholm. Vissa tabun...