Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

I en värld som blivit allt mer polariserad finns det fortfarande en sak som förenar extremisterna – det outgrundliga hatet mot judar. På bilden sörjer människor efter dödsskjutningen i Pittsburgh. Foto: Gene J. Puskar / AP / TT

Inga ursäkter är tillräckliga för massaker mot judar

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 1 nov 2018

Listan på städer där antisemitiska terrordåd har ägt rum de senaste åren är lång. Tolouse, Bryssel, Paris, Mumbai, Köpenhamn är bara några i raden av städer där judar mördats på öppen gata av den enkla anledningen att de är judar. I lördags fick denna olycksaliga grupp en ny medlem, Pittsburgh, Pensylvania i USA.

I vad som har beskrivits som det värsta antisemitiska våldsdådet i USA:s historia öppnade en förvirrad man eld mot medlemmar i synagogan Livets träd medan han skrek antisemitiska slagord om att ”alla judar måste dö.” Det spelade ingen roll om offret var ung eller gammal, republikan eller demokrat, man eller kvinna. Alla judar skulle dö.

Det behövs ingen avancerad moralisk kompass för att fördöma detta bestialiska dåd. Det som däremot är oroväckande är hur snabbt analyserna av dådet urartar till att söka politiska syndabockar som förklaring till varför terrordådet ägde rum. Som om antisemitismen kunde förklaras rationellt. Än är det den israeliska statsministern Benjamin Netanyahus inflytande i amerikansk inrikespolitik eller oförmåga att skapa fred med palestinierna som utmålas som själva orsaken till terrordådet, än är det presidentens Donald Trumps hetsiga retorik eller hans politiska diskurs som tillskrivs skulden för dådet.

Båda anklagelserna är lika missvisande som de är farliga. De elva judarna som mejades ner i synagogan i Pittsburgh i lördags mördades av en orsak och endast en orsak, de var judar. Alla kortsiktiga förklaringsmodeller till varför detta antisemitiska våldsdåd ägde rum just i lördags är dömda att misslyckas. Låt oss vara tydliga. När fursten Haman, omrkring 500 f Kr, försökte utrota alla judar i Persien fanns det ingen Palestina-konflikt. Detta var även långt innan någon kände till begrepp som nazism eller jihadism. Men hatet var lika starkt.

I en värld som blivit allt mer polariserad finns det fortfarande en sak som förenar extremisterna – det outgrundliga hatet mot judar. Massmördaren Robert Bowers i Pittsburgh var lika stark i sin övertygelse som fursten Haman i Persien trots att de levde i helt olika tidsperioder. Samma vecka som Bowen beslöt sig för att ge utlopp för sitt hat mot judar hade den prominenta ledaren för Nation of Islam Louis Farrakahn uttalat sig om judarna som ”skadliga insekter.” Bowers och Farrakah kunde knappast stå längre ifrån varandra politiskt sett men de förenas av det irrationella hatet mot judar.

Situationen är densamma i Europa. När jag häromveckan besökte den stora judiska synagogan i Rom förklarade guiden hur de lever i otrygghet beroende på det ökade hatet från såväl populistiska högerextemister som av vänsterradikaler och islamister. Bevekelsegrunder varierar. Under historiens lopp har judar hatats för att vara för rika (kapitalister) eller för fattiga (kommunister), för kosmopolitiska (världsmedborgare) eller för nationalistiska (israeler), för religiösa eller för sekulära. I dag anklagas judar för Palestina-konflikten i Mellanöstern.

Det som man förr tillskrev judar på det individuella planet kan man i dag tillskriva den kollektiva juden, staten Israel. Förr var det juden som var girig och blodtörstig, i dag gäller samma anklagelser staten Israel som utmålas som en blodtörstig apartheidstat. Även i Rom är det de lokala judarnas koppling till staten Israel som gör dem till potentiella måltavlor för nya terrordåd. Redan 1982 utförde fem militanta palestinier en granatattack mot synagogan där en 2-årig baby omkom och 37 personers skadades. I dag är säkerhetsarrangemangen kring synagogan lika rigorösa som kring en amerikansk militärbas. Men det hindrar inte att otryggheten växer.

Under en internationell konferens i Moskva denna vecka kring antisemitism, rasim och främlingsfientlighet pekar akademiska experter på hotet, inte bara från dessa ideologiska extremister och kända terroristgrupper utan även från sammanhang där antisemitismen blivit rumsren. Det är framför allt den brittiska oppositionsledaren Jeremy Corbyns vägran att ta avstånd från sina antisemitiska uttalanden som oroar. Antisemitismen kamofleras i dag som kritik av den judiska staten. Genom att upprepade gånger uppträda sida vid sida med kända terrorister som öppet talar om att förinta den judiska staten ger han legitimitet till samma tankebanor som motiverade Robert Bowers massmord i synagogan i Pittsburg eller de militanta palestiniernas granatattack mot synagogan i Rom.

Samma tendens att ge utrymme för antisemitism i det politiska finummet har vi länge kunna notera i Sverige där respekterade politiska och religiösa ledare på vänsterkanten underblåst inhemsk antisemitism genom en onyanserad och uppblåst kritik av den judiska staten. 

Det sägs att Robert Bowers radikaliserades på nätet. Genom ett allt grövre språkbruk nådde han slutligen den smärtgräns när han inte längre kunde hålla in sitt hat, han måste agera. I en av sina sista tweets skriver han att han inte längre kan sitta och titta på hur president Trump tillåter att landet invaderas av krafter som dödar hans folk, han måste ingripa. ”I´m going in.”

Men massmordet i Pittsburgh kan inte skyllas på president Trump, Israel eller på internet. Tvärtom. I en värld där judar inte längre kan känna sig trygga i sina egna synagogor i Europa eller USA är det en tröst i sorgen att det finns en judisk stat som kan erbjuda dem en fristad. I detta nya politiska klimat är det viktigare än någonsin att vi stöder staten Israel.

I en värld där judar inte längre kan känna sig trygga i sina egna synagogor i Europa eller USA är det en tröst i sorgen att det finns en judisk stat som kan erbjuda dem en fristad. I detta nya politiska klimat är det viktigare än någonsin att vi stöder staten Israel.

Ny ”tv-skatt” kan drabba döda

Politik. Att riksdagen inför en "tv-skatt" utan att samtidigt öka kraven på public service, och som till och med kan drabba döda, väcker stark kritik. En av...

Trettio år i fängelse för ett förlorat barn

Ledare Lagstiftning Trettio år är en lång tid för den som sitter i fängelse. I Sverige är det ett straff som så gott som aldrig utdöms. Snitt-tiden i fängelse för så...

Ringrostig på engelska? Här är tipsen

Språk. Do you understand this? Bra, men du kanske känner dig lite ringrostig och upplever att din engelska har haft bättre dagar. Språkforskaren Pia...